Magnus Nygrens skivkrönika i SVD – och Sven Rånlunds artikel i WNMM.

Igår kunde man läsa i Magnus Nygrens skivkrönika i Svenska dagbladet om hur små svenska skivbolagen är aktiva inom alternativmusiken. De båda skivaktuella Bombax bombax och Olof Bright lyfts särskilt fram. Detta är ett område som nyligen varit ämne för en annan artikel, Sven Rånlunds essä "Let's Launch it" i World New Music Magazines svenska temanummer från i höstas. Denna text kunde med sitt långa format gå mer på djupet och även sondera större ytor av terrängen. Nu handlar det här inte om att jämföra vare sig kvalitet eller kvantitet – det var två olika textformat. Däremot tycker jag att det är märkligt att Rånlunds artikel inte nämns i Nygrens krönika. Nygren känner naturligtvis till den eftersom han själv också medverkade i nämnda tidskriftsnummer som jag själv var redaktör för. Journalistik handlar om att sakligt, tydligt och korrekt sammanfatta "läget" i vilket område det nu handlar om, samt att därtill ge någon form av kommentar eller reflektion. Att läsa på, förhålla sig till vad andra gjort och sen därifrån komma med sin slutsats är en grundstrategi som borde vara lika enkel som självklar att tillämpa. Det handlar om ärlighet, alltså att visa varifrån man kan fått sin information eller tankar, eller att ge kredd till vad andra tidigare gjort på området. Men det handlar också om att ge läsaren information om vad som finns att läsa i övrigt. Ingen skribent blir ju mindre värd för att den visar att den hållit korpgluggarna öppna och berättar för läsaren att det finns mer, kanske fylligare, kanske bättre ... Och det bör man göra oavsett om man kopierat, inspirerats av eller kommit på något helt oberoende av en annan källa. God kulturjournalistik handlar nämligen inte i första hand om att vara först eller unik – det är man ändå nästan aldrig.

World New Music Magazine recenserat i Aftonbladet

Idag (2009-09-30) recenseras World New Music Magazine i Aftonbladet av Mikael Strömberg. Eftersom det inte finns någon länk till texten följer den här i sin helhet.

"Senaste numret av World New Music Magazine (Volume 19) ägnas helt åt svensk nutida musik: Swedish (hi)stories. Idén, med Andreas Engström som redaktör, är att ta temperaturen på en konstmusik som allt tydligare tänjer åt bild, film, text, design – och just berättelser.

Tråden, eller strängen, nystas upp på ett elegant sätt av Erik Wallrup i texten String Theory, som beskriver de yngre tonsättarnas intresse för hela landskapet. Detta soundscape som fysikaliskt bygger på strängteorins idé om vibrerande strängar.

Sverige har sin karga ödslighet som viker ut sig i ljud och poesi (Jesper Olssons Swedish audio-poetry today). Vi har den radioegna konsten (Susanne Skog Myréns Seduction of transmission). Trots konserthusens pengabrist har vi ny orkestermusik med fler lyssnare i salongen än på scenen (text av Thomas Anderberg).

Antagligen skapar klimatet och landskapet, bidragsmodellerna och kulturpolitiken den musik vi förtjänar. Å ena sidan är det naturligtvis utopiskt att hitta en nationell identitet bara genom att lyssna till musik. Å andra sidan är musik ett slående exempel på hur inlånade, omformulerade och nyskapande influenser formar ett land. Allt detta som identitet består av.

Bra nummer av en, vanligtvis, anonym tidskrift."

Nutida Musik och World New Music Magazine recenserade i Tidskriftsspalten.

Nutida Musik 1-2 2009 samt årets svenska nummer av World New Music Magazine recenserades i Kristianstadsbladets tidskriftsspalten i går.

Tidningen Kulturen om World New Music Magazine.

Tidningen Kulturen recenserade nyligen World New Music Magazine. Recensionen var ganska kritisk, om än inte helt. Huvudsakligen handlade det om att detta temanummer om ny svensk konstmusik alltför mycket handlade om presentationer av en rad ämnen och inte om en kritisk debatt: det "påminner ibland mer om public service-rapporter än artiklar om en levande sen. ... generaliserande snarare än problematiserande." Jag kan delvis förstå kritiken – men mest på så sätt att jag som skribent och redaktör ständigt tampas med dessa frågor: att göra journalistik och kritiken kring musik till kritik i en vidare (och ursprungligare, eller korrektare) mening. Därför tycker jag att Billie Lindahl har läst aningen slarvigt när hon – generaliserande – skriver att avsaknaden av en levande kritik avspeglas i World New Music Magazine. Men för all del, det är skribentens åsikt, och jag respekterar den. Recensionen blir däremot mot slutet rejält problematisk. Lindahl ställer sig bland annat frågan hur det kommer sig att musikkritiker hellre går på Springsteen-konserter än intresserar sig för ljudkonst, och tar även upp något ljudprojekt som Magasin 3 visar upp på sin hemsida som exempel på "övergivna frågor". Nu är väl kanske Magasin 3 inte någon vidare progressiv inrättning för ljudkonst, men framför allt tycker jag skribenten här gör ett grundfel som kanske återspeglas i hela texten: Det är den lättaste saken i världen att komma på ämnen som inte tas upp i till exempel en tidskrift och sen kritisera den för detta; därmed är risken stor att man bedömer den på fel grundvalar. Nåväl, läs den själva. Recensionen - och World New Music Magazine.

Skrivet om World New Music Magazine – och om Nutida Musik

Hittills har World New Music Magazines Sverigenummer blivit omnämnt i två dagstidningar. Omnämnt är rätta ordet, för mycket utrymme har den sannerligen inte fått. DN:s Martin Nyström skriver i sista stycket av sin rapport från Göteborgsdelen av World Music Days om några "lysande artiklar". Jag förmodar jag att han läst i varje fall dessa. Däremot är jag tveksam till om Bo Löfvendahl i Svenska Dagbladet gjort något annat än att bläddrat i tidningen. Bakifrån. I den bakre delen hittar man nämligen de texter av de tre medverkande han nämner. Dessa är visserligen (såklart!) utmärkta texter, men de är korta och tänkta att utgöra ett slags supplement till tidningens huvuddel. Denna handlar inte mycket om Världsmusikdagarna i perspektiv, som är det som Löfvendahl tar fasta på i sin notis. Fast det är klart, Löfvendahl slutade väl att läsa, eller bläddra, vid sidan 130 – bakifrån alltså. Varför skriver man en notis om detta? För att vara "schyst" mot mig, redaktionen och medarbetarna? För att informera att "det finns en tidning"? Den informationen är sedan länge ute. Uppenbarligen inte för att föra någon form av kulturellt samtal. Och varför så bråttom – jag hade nätt och jämt lagt tidningarna på brevlådan förren blänkarna var inne? Inget blir ju sagt! En som däremot tog sig tid till att göra ett seriöst jobb också i det lilla formatet som dagstidningarnas kultursidor oftast erbjuder, är Bodil Juggas i Arbetarebladet. I sin text om Nutida Musiks Sydöstasiennummer gör hon ett kort referat av en artikel (eller två – de om Kina) för att sen i några korta, kärnfulla meningar sammanfatta precis vad hela numret handlar om och går ut på. Jag är såklart påverkad av att Juggas verkar tycka att numret är bra – "sanslöst ambitiöst". Likväl är detta ett exempel på utmärkt kulturjournalistik: skribenten är påläst, gör något av utrymmet som står till buds, och förmår att på ett begripligt sätt förklara på vilket sätt just detta är intressant, bra, dåligt, etc.

World Music Days: medmänniskor och andra.

Vid sidan av mina två seminarier i Växjö har jag varit involverad i festivalen genom att för tredje året vara redaktör för ISCM:s tidskrift World New Music Magazine, som detta år har svenskt tema (se mitt tidigare blogginlägg). Fast nu måste saker bli rätt. ISCM, dess internationella styrelse, har gett mig uppdraget, men att tidningen handlar om svensk musik detta år har inget med festivalarrangemanget i övrigt att göra. Det är en tradition att numret handlar om det land som arrangerar festivalen. Detta innebär också i praktiken att tidningen faller mellan flera stolar. Tidningen bör ju finnas till försäljning vid konserterna, kan man ju tycka. Den är intressant ;-) och innehåller en mängd artiklar om samtida musik. Klart att den ska synas. Samtidigt kan man inte begära att ISCM-delegaterna från Slovakien, Taiwan eller Mexico ska börja styra upp försäljningen hos de lokala arrangörerna. Och Rikskonserter har heller inget med tidningen att göra. Festivaler brukar kunna bli rätt påfrestande: man stressar mellan konserter, alkoholkonsumtionen stiger, det blir litet tid till träning. Men det jobbigaste under denna festival har varit att styra upp distributionen – eller att se till att tidningen syns. Visst får man litet hjälp, men det handlar då om vänligt sinnade individer. Min redaktörskollega Sven Rånlund har skött försäljning under några förkonserter i Göteborg, och i Visby var Mirjam Tally (som var den som såg till att hela maskineriet kring festivalen funkade) till stor hjälp. Vid ett par tillfällen hoppade jag in och hjälpte henne med biljettförsäljningen. Inte min uppgift, men ingen stor grej – man hjälper varandra när det behövs. Extra jobbigt blir det när man först för höra av en av Rikskonserters anställda att de ska hjälpa till med frakten av tidningarna från Växjö till Göteborg för att sen neka till det. Ord står mot ord, så visst kan jag ha missuppfattat, men ... Väl i Göteborg, när jag undrar om de kan se till att två kartonger kommer till ett konferensrum på ett hotell där samtliga delegater bor, men där inte jag bor, hävdar de att de "inte kan ta ansvar för värdesaker". I samma veva blir jag utskälld av en av de som arbetar med festivalen för att jag i ett email "ställt krav" på att de ska sköta försäljningen av tidningen, vilket är en mycket märklig tolkning av den förfrågan jag skickade om hur det skulle kunna gå att arrangera med försäljning. Jag tolkar det som ett nej. Nu är det i alla fall dags att fylla plastpåsen och bege sig till dagens första evenemang.

World New Music Magazine – Swedish (hi)stories.

Äntligen har jag fått i min hand årets nummer av World New Music Magazine! Svenskt tema. Som vi har slitit med det ... Tidningen ges ut av ISCM och kommer ut med ett nummer om året. Numret fokuserar på den nya konstmusiken och ljudkonsten i det land som är värd för ISCM:s årliga festival. Detta år är det Sverige – Visby, Växjö och Göteborg festivalen startar i Visby imorgon. Numret har alltså svenskt tema.

Nedan pressmeddelandet.

World New Music Magazine 2009 – Swedish (hi)stories

I anslutning till festivalen Listen to the World! ISCM World New Music Days släpper ISCM 2009 års nummer av World New Music Magazine, detta år med svenskt tema.

I ett digert 160 sidor tjockt nummer kan man om svensk minimalism under fem decennier, elektroakustisk musik från analogt till laptop, regional musik i kritisk debatt. Ljudkonsten nagelfars, kvinnliga tonsättares och ljudkonstnärers ställning diskuteras, den svenska musikhistorieskrivningen problematiseras. Läs om orkestermusikens ställning, svenska oberoende skivbolag, text-ljudscenen idag, radiokonst, "string theories", soloimprovisation, inzoomning på Göteborg och Öresund, World Music Days i backspegeln och kikaren. Röster från USA, Vietnam, Tyskland och Finland tycker till om svensk nutida konstmusik, med mera.

World New Music Magazine kan beställas direkt från Nutida Musik: andreas.engstrom@nutidamusik.se Den kan även köpas i Visby, Växjö och Göteborg under konserterna på World New Music Days-festivalen. Råkar man befinna sig i Göteborg kan skriften shoppas direkt på RANK:s kontor vid Kungsportsplatsen info@rankmusik.se

Pris 100 kr/10 € + ev porto.

Seminarium om Sound Art i Köpenhamn.

Just nu glider jag förbi ett skånsk vårgrönt landskap. Snart kommer det att börja lukta konstgödsel. Det gjorde det på väg ner. Sitter i X2000 på väg tillbaka till Stockholm efter ett par dagar i Köpenhamn. Tyvärr ett tåg försenat (inställt) så jag missar Curious Chamber Players konsert med Rebecca Saunders på Capitol – den som läser detta: gå dit, be om en fribiljett och skriv en recension för Nutida Musik! Igår gav jag ett föredrag om ljudkonst på Konstakademien i Köpenhamn. Detta var med anledning av avgångsutställningen på Museet for Samtidskunst Roskilde för de stundenter som gått magisterprogrammet i Nordic Sound Art, som ges av konsthögskolorna i Köpenhamn, Malmö, Oslo och Trondheim. Till utställningskatalogen har jag och Åsa Stjerna skrivit en gemensam text om svensk och nordisk ljudkonst. Nu gav vi var sin föreläsning. Övriga föreläsare på seminariet var Aeron Bergman och David Toop. Bidragen skilde sig mycket åt, minst sagt. Mitt och Åsas föredrag var klassiskt hållna papers. Bergman gjorde ett slags performance, och Toop läste upp en essä som handlade om lyssnande efter ljud i målningarna hos de nederländska 1600-talsmästarna. En något omarbetad version av min och Åsas text kommer också att publiceras i World New Music Magazine, som kommer ut i september. Nu fick jag visa biljetten. Blev placerad i första klass – pga platsbrist, så klart. Det står tydligt "ej mat"på biljetten. Naturligtvis, det är inte SJ:s fel att Öresundstågen krånglar. Det är aldrig någonsin någons ansvar.