Varför läggs CoMA ned?

Man upphör inte att förvånas över det kortsiktliga tänkandet i svenskt kulturliv. Ett rikt land som Sverige ska ha råd med en lödig och mångfacetterad kultur. Det är i själva verket förmågan och möjlighet att stödja olika uttryck i olika landsändar som tecknet på rikedom. Inom den nutida konstmusiken har Växjöbaserade CoMA länge och av många, till exempel av Kulturutredningen, lyfts fram som ett lysande exempel på kreativ och stimulerande miljö. Det program de presenterat sen starten 2003, det genomslag de haft, den internationella förankringen, den breda och publika förankringen och den omsorg om artister som den slimmade och visionära – och faktiskt litet ideellt arbetande – organisation med Thomas Liljeholm och Hans Parment uppvisat är häpnadsväckande. Nu bestämmer Musik i Syd att CoMA ska läggas ned under 2010. Man kan alltid hänvisa till ekonomi, och så gör man även här. Mönstret känns igen. Efter den i alla avseenden fantastiska framgången med Stockholm New Music 2008 beslutade Rikskonserter för att lägga ned festivalen. Efter Växjös otroligt lyckade genomförande av den internationella festivalen World New Music Days i september beslutar Musik i Syd att lägga ner CoMA. En av bidragsgivarna, Rikskonserter, ska som bekant läggas ned. Detta borde medföra en utlokalisering av resurser som bör tillfalla det fria musiklivet. Tyvärr är detta ett stort kliv bakåt i den utvecklingen och en varning för vad som kan hända när blåbärskungar på lokal nivå utövar makt och driver en personlig agenda – för det är precis det jag tror det handlar om; någon har något emot någon, som kanske gjort något för bra. Nutida Musik rapporterar för övrigt i det nya numret om Växjös lyckade genomförande av World New Music Days. En Facebook-grupp har bildats som heter just Varför läggs CoMA ned? Jag hoppas att ni går med.

World Music Days: medmänniskor och andra.

Vid sidan av mina två seminarier i Växjö har jag varit involverad i festivalen genom att för tredje året vara redaktör för ISCM:s tidskrift World New Music Magazine, som detta år har svenskt tema (se mitt tidigare blogginlägg). Fast nu måste saker bli rätt. ISCM, dess internationella styrelse, har gett mig uppdraget, men att tidningen handlar om svensk musik detta år har inget med festivalarrangemanget i övrigt att göra. Det är en tradition att numret handlar om det land som arrangerar festivalen. Detta innebär också i praktiken att tidningen faller mellan flera stolar. Tidningen bör ju finnas till försäljning vid konserterna, kan man ju tycka. Den är intressant ;-) och innehåller en mängd artiklar om samtida musik. Klart att den ska synas. Samtidigt kan man inte begära att ISCM-delegaterna från Slovakien, Taiwan eller Mexico ska börja styra upp försäljningen hos de lokala arrangörerna. Och Rikskonserter har heller inget med tidningen att göra. Festivaler brukar kunna bli rätt påfrestande: man stressar mellan konserter, alkoholkonsumtionen stiger, det blir litet tid till träning. Men det jobbigaste under denna festival har varit att styra upp distributionen – eller att se till att tidningen syns. Visst får man litet hjälp, men det handlar då om vänligt sinnade individer. Min redaktörskollega Sven Rånlund har skött försäljning under några förkonserter i Göteborg, och i Visby var Mirjam Tally (som var den som såg till att hela maskineriet kring festivalen funkade) till stor hjälp. Vid ett par tillfällen hoppade jag in och hjälpte henne med biljettförsäljningen. Inte min uppgift, men ingen stor grej – man hjälper varandra när det behövs. Extra jobbigt blir det när man först för höra av en av Rikskonserters anställda att de ska hjälpa till med frakten av tidningarna från Växjö till Göteborg för att sen neka till det. Ord står mot ord, så visst kan jag ha missuppfattat, men ... Väl i Göteborg, när jag undrar om de kan se till att två kartonger kommer till ett konferensrum på ett hotell där samtliga delegater bor, men där inte jag bor, hävdar de att de "inte kan ta ansvar för värdesaker". I samma veva blir jag utskälld av en av de som arbetar med festivalen för att jag i ett email "ställt krav" på att de ska sköta försäljningen av tidningen, vilket är en mycket märklig tolkning av den förfrågan jag skickade om hur det skulle kunna gå att arrangera med försäljning. Jag tolkar det som ett nej. Nu är det i alla fall dags att fylla plastpåsen och bege sig till dagens första evenemang.