Magnus Nygrens skivkrönika i SVD – och Sven Rånlunds artikel i WNMM.

Igår kunde man läsa i Magnus Nygrens skivkrönika i Svenska dagbladet om hur små svenska skivbolagen är aktiva inom alternativmusiken. De båda skivaktuella Bombax bombax och Olof Bright lyfts särskilt fram. Detta är ett område som nyligen varit ämne för en annan artikel, Sven Rånlunds essä "Let's Launch it" i World New Music Magazines svenska temanummer från i höstas. Denna text kunde med sitt långa format gå mer på djupet och även sondera större ytor av terrängen. Nu handlar det här inte om att jämföra vare sig kvalitet eller kvantitet – det var två olika textformat. Däremot tycker jag att det är märkligt att Rånlunds artikel inte nämns i Nygrens krönika. Nygren känner naturligtvis till den eftersom han själv också medverkade i nämnda tidskriftsnummer som jag själv var redaktör för. Journalistik handlar om att sakligt, tydligt och korrekt sammanfatta "läget" i vilket område det nu handlar om, samt att därtill ge någon form av kommentar eller reflektion. Att läsa på, förhålla sig till vad andra gjort och sen därifrån komma med sin slutsats är en grundstrategi som borde vara lika enkel som självklar att tillämpa. Det handlar om ärlighet, alltså att visa varifrån man kan fått sin information eller tankar, eller att ge kredd till vad andra tidigare gjort på området. Men det handlar också om att ge läsaren information om vad som finns att läsa i övrigt. Ingen skribent blir ju mindre värd för att den visar att den hållit korpgluggarna öppna och berättar för läsaren att det finns mer, kanske fylligare, kanske bättre ... Och det bör man göra oavsett om man kopierat, inspirerats av eller kommit på något helt oberoende av en annan källa. God kulturjournalistik handlar nämligen inte i första hand om att vara först eller unik – det är man ändå nästan aldrig.