Blogg om ljudkonst.

Ett tips om en sajt jag nyss ramlade på om ljudkonst, fältinspelningar och annat relaterat. Everyday Listening – Sonic Inspirations drivs av ljuddesignern och tonsättaren Hugo Werveij från Utrecht. Den senaste i hans serie av miniintervjuer är med konstnären och Nutida Musiks medarbetare Åsa Stjerna.

Folkbiblioteken drar ned på mångfalden.

Idag kan man i Svenska dagbladet läsa om hur folkbiblioteken tvingas att anpassa sig genom att styra in verksamheten mot att få så höga besökssiffror som möjligt (ej på nätet). När biblioteken tänker "nytt" handlar det om en anpassning till mainstream och inte i termer av alternativ och långsiktighet. Det är med besökssiffrorna man uppvaktar en kommunalpolitiker, vilket innebär kaféer i lokalerna, färre böcker och färre samtal och smalare litteratur. Denna utveckling är något som tidskriften Nutida Musik också känt av. De senaste åren har antalet prenumeranter totalt sett ökat stadigt. Det är svårt att säga vilken grupp läsare som är de som mest tillkommer, men vad gäller avhoppen kan man se en tydlig tendens. Det är biblioteken. Varför då? Orsakerna kan inte vara andra än den generella marknadsanpassningen där det som inte når tillräckligt många läsare rationaliseras bort. Biblioteken skall drivas som företag, något som blev uppenbart till exempel när Forumbiblioteket i Nacka kommun skulle förnya sig genom ett "tidskriftsprojekt". Man sade då upp prenumerationen på alla tidskrifter, som istället ombads att skicka in några exemplar till en "kampanj" som om gick ut på att få ett ökat "brukarinflytande". Det är självklart att Nutida Musik har färre läsare än kommersiella tidskrifter, också än andra bredare kulturtidskrifter. Det är därför också uppenbart att ett mångfaldsperspektiv går förlorat genom detta slags urvalsprocess. Det finns säkert de tidskrifter som drabbas värre än Nutida Musik. När Växjö stadsbibliotek sade upp prenumerationen hörde jag faktiskt av mig. Vad ny konstmusik beträffar är Växjö en extremt tät stad, borde då inte stadsbiblan ha en tidning? Biblioteket ligger mitt emot en konsertlokal och Växjö konsthall som jag besökte hösten 2008 när Åsa Stjerna ställde ut en ljudinstallation där. Jag knallade över till biblioteket och frågade om de inte borde tänka om, gav mina synpunkter på Växjö som konstmusikalisk centralort. Vi pratade om bibliotekens grundläggande uppgifter och jag nämnde också att två personer under samma dag sagt till mig att brukar läsa tidningen i biblioteket (det är faktiskt sant!). Men till ingen nytta. De kunde se på tidningen att det inte var många som hade bläddrat i den. Ganska exakt ett år senare var jag i Växjö igen under World New Music Days. Stan sjöd av ny konstmusik, Åsa Stjerna hade en ny installation i allén utanför biblioteket, och Rolf Giegold och Muscalfieldsforever hade ljudverk respektive en installation i biblioteket. Jag hamnade där igen och ... ja, jag kunde inte låta bli att fråga om de inte borde ändra sig: publiken sluter upp till konserterna, utställningarna och seminarierna, borde då inte biblioteket ha tidningen – den reflekterande kopplingen? Den är jätte fin och bra, men nej, det handlar om att erbjuda det "folk vill ha", sade de. Det här är inte en fråga som i första hand gäller en specifik förbisett tidskrift. Det handlar om en grundläggande syn på kultur och mångfald. Ett rikt land skall ha råd med kultur, och ett lands rikedom bestäms i själva verket av kulturell mångfald. Detta måste man ha råd med. Och detta är något som måste byggas underifrån, bland annat från folkbiblioteken.

Bernhard Leitners nya ljudinstallation.

Igår fick jag och några andra en specialvisning av Bernhard Leitners nya ljudinstallation HörSaal, som finns att besöka under MaerzMusik i Berlin 29-30 mars, alltså om ett par dagar och ett par dagar framåt. Installationen är uppförd med vågfältssyntes, ett mycket avancerat ljudsystem som möjliggör inte endast avancerad rumsliga panorering utan även otroliga möjligheter att förflytta sig mellan olika former av "realistiska" rumsliga förhållanden. Installationen bygger bland annat på föreläsningar av ett tiotal berömda fysiker (Einstein, Planck, Eisenberg, med flera) vars röster kan höras som ett sorl i större delen av salen, men som framstår som fullständigt verkliga och tydliga var och en vid vissa punkter i salen. Till skillnad från i ett vanligt fler/mångkanalssystem upplever man inte ljudet som kommande från bestämda punkter. Istället är det som om luften viskar dig i örat där du befinner dig. Men så är det 2700 högtalare som användes. Detta är den mest enastående erfarenheten jag har från vågfältssyntes, och första gången jag upplever ett annat grepp än att använda det för avancerade rörelser i cirkelform. Mer om detta samt bilder kommer i Nutida Musik. Åsa Stjerna presenterar för övrigt Bernhard Leitner i ett entimmesprogram i Monitor SR P2 16 juni.

Rummet och ljuden diskuteras i Berlin.

Ljudkonsten är ett ständigt diskussionsämne i Berlin. Bland annat anordnas det ofta, regelbundet känns det som, seminarier på temat, som närmare bestämt brukar kretsa kring rummet, ljudet och tiden. I höstas talade filosofen Gernot Böhme om temat i anslutning till Rolf Giegold och Åsa Stjernas ljudinstallation på Akademie der Künste. I torsdags var det dags igen i arrangemang av Ohrenstrand.net, nu med en rejält tilltagen panel av musikvetare, tonsättare och konstnärer. Litet väl tilltagen kanske, för det var svårt att efter det mycket långa öppningsstycket av Thomas Ankersmit och medmusiker (där längden och ljudvolymen föranledde en rejäl åthutning från flera av paneldeltagarna) och dito presentationer av deltagarna, att finna en genensam ram för diskussionen. En stor lyssnarskara hade i alla fall slutit upp. Och viktigast är ändå att samtalet pågår. Temat "Vilka rum behöver klanger?" går det att spinna vidare på.

(Bilden: Halva panelen: Åsa Stjerna, Rolf Giegold, Christa Brüstle, student/arrangör från UdK Helga de la Motte-Haber, Simon Stockhausen.)

World Music Days: etapp 2 Växjö: tema Auditive Cultures

Växjös övergripande tema under festivalen var elektronisk musik, nya medier och ljudkonst. Denna profilering har viss förankring sedan tidigare i CoMA:s verksamhet och inriktning och presenterades nu också genom ett slags sidotema: Auditive Cultures. Inom ramen för detta gav Växjö konsthall en separatutställning med den schweitziske konstnären Pe Lang som både spelar med och bygger skulpturer på användandet av magneter. Utanför konsthallen kunde man uppleva Åsa Stjernas ljudinstallation Sounding Esplanade, och på biblioteket på andra sidan gatan fans Musicalfieldsforevers interaktiva ljudskulptur Searching Voices samt tyske Rolf Giegolds hörlursverk Audioguided. Till detta tema kan man också inräkna Fredrik Olofssons ljud- och videoperformance Machine Listening som framfördes på Rififi. Möjligen kan jag tycka att detta ordentligt tilltagna tema försvann något i den uppmärksamhet konserterna i övrigt fick. Kanske har det att göra med att tydligt utpräglade musikfestivaler fortfarande har svårt att kontextualisera verk som har andra presentationsformer än den rena lyssningskonserten. Följer man en festivals schemalagda program är det lätt att det inte blir tid över till de verk som inte har en bestämd tid för framförande utan finns som kanske öppna eller platsspecifika verk. I Växjö arrangerades även två panelsamtal som jag själv ledde som båda knöt an till temat: ett om digital lagring, arkiv och nya konstformer inom det digitala paradigmet, och ett om ljudkonst, sound art. Seminarierna, framför allt det sistnämnda var ganska välbesökta. Kanske just för att de hade en schemalagd tid och plats. Kanske också tack vare mitt eget Facebooklobbande ... Hur välbesökta installationerna och de övriga ljudverken var är förresten svårt att säga. Det ingår ju i de olika verkformerna att de inte är konserter som framförs vid ett och samma tillfälle. Apropå Facebook. Sista dagen i Växjö fick jag ett meddelande från Göteborgsgruppen av Listen to the World att "Den internationella ljudkonstfestivalen" nu går vidare till Västsverige. Undrar hur många inom ISCM som skulle kalla festivalen för "ljudkonstfestival". I Västsverige, närmare bestämt Göteborg, befinner jag mig för övrigt nu i skrivande stund.

Seminarium om Sound Art i Köpenhamn.

Just nu glider jag förbi ett skånsk vårgrönt landskap. Snart kommer det att börja lukta konstgödsel. Det gjorde det på väg ner. Sitter i X2000 på väg tillbaka till Stockholm efter ett par dagar i Köpenhamn. Tyvärr ett tåg försenat (inställt) så jag missar Curious Chamber Players konsert med Rebecca Saunders på Capitol – den som läser detta: gå dit, be om en fribiljett och skriv en recension för Nutida Musik! Igår gav jag ett föredrag om ljudkonst på Konstakademien i Köpenhamn. Detta var med anledning av avgångsutställningen på Museet for Samtidskunst Roskilde för de stundenter som gått magisterprogrammet i Nordic Sound Art, som ges av konsthögskolorna i Köpenhamn, Malmö, Oslo och Trondheim. Till utställningskatalogen har jag och Åsa Stjerna skrivit en gemensam text om svensk och nordisk ljudkonst. Nu gav vi var sin föreläsning. Övriga föreläsare på seminariet var Aeron Bergman och David Toop. Bidragen skilde sig mycket åt, minst sagt. Mitt och Åsas föredrag var klassiskt hållna papers. Bergman gjorde ett slags performance, och Toop läste upp en essä som handlade om lyssnande efter ljud i målningarna hos de nederländska 1600-talsmästarna. En något omarbetad version av min och Åsas text kommer också att publiceras i World New Music Magazine, som kommer ut i september. Nu fick jag visa biljetten. Blev placerad i första klass – pga platsbrist, så klart. Det står tydligt "ej mat"på biljetten. Naturligtvis, det är inte SJ:s fel att Öresundstågen krånglar. Det är aldrig någonsin någons ansvar.