World New Music Magazine recenserat i Aftonbladet

Idag (2009-09-30) recenseras World New Music Magazine i Aftonbladet av Mikael Strömberg. Eftersom det inte finns någon länk till texten följer den här i sin helhet.

"Senaste numret av World New Music Magazine (Volume 19) ägnas helt åt svensk nutida musik: Swedish (hi)stories. Idén, med Andreas Engström som redaktör, är att ta temperaturen på en konstmusik som allt tydligare tänjer åt bild, film, text, design – och just berättelser.

Tråden, eller strängen, nystas upp på ett elegant sätt av Erik Wallrup i texten String Theory, som beskriver de yngre tonsättarnas intresse för hela landskapet. Detta soundscape som fysikaliskt bygger på strängteorins idé om vibrerande strängar.

Sverige har sin karga ödslighet som viker ut sig i ljud och poesi (Jesper Olssons Swedish audio-poetry today). Vi har den radioegna konsten (Susanne Skog Myréns Seduction of transmission). Trots konserthusens pengabrist har vi ny orkestermusik med fler lyssnare i salongen än på scenen (text av Thomas Anderberg).

Antagligen skapar klimatet och landskapet, bidragsmodellerna och kulturpolitiken den musik vi förtjänar. Å ena sidan är det naturligtvis utopiskt att hitta en nationell identitet bara genom att lyssna till musik. Å andra sidan är musik ett slående exempel på hur inlånade, omformulerade och nyskapande influenser formar ett land. Allt detta som identitet består av.

Bra nummer av en, vanligtvis, anonym tidskrift."

Oberoende musikjournalistik – fördjupande musikjournalistik?

I senaste numret av tidskriften Opera kritiserar redaktören Sören Tranberg dagskritikerna i allmänhet och DN:s Thomas Anderberg i synnerhet för att inte fördjupa sig tillräcklig i det de ska recensera. Han kritiserar även kritikerna för att vara för dåligt allmänbildade och inte resa runt i Europa och bredda repertoarkännedomen. Expressens Gunilla Brodrej menar på sin blogg att Tranberg visserligen kan ha en och annan poäng, men en sak vänder hon sig starkt emot: Tranberg ger uttryck för hur viktigt det är att kunna följa en föreställnings utveckling från instudering till premiär, vilket Brodrej tolkar som att sätta sig i knäna på institutionerna. Men framför allt vill hon inte veta hur det hela gått till. Hon vill gå på föreställningen och där se och höra om det funkar, eller ej. (Därmed inte sagt att hon inte skulle förbereda sig för arbetet.) Det är lätt att hålla med. Är det bra så är det bra. Men funderar man litet så håller inte argumentet. Jag är knappast ensam om att tycka att konst växer med kunskap. Bidragande till denna fördjupningsprocess finns mötet med tankar, reflektioner, underbyggda åsikter om och kring konst. För detta krävs kunskap, engagemang, eftertanke, och fördjupning – kanske en närkontakt med – och är man kritiker handlar det om något helt annat än att (enbart) "våga" leverera "ärliga" intryck rakt av. Det kan föralldel finnas vissa jävproblem inom kritikerkåren. Men det behöver inte vara ett problem, framför allt är det inte det största. Den gamla idén om kritikern som oantastligt objektiv blir nämligen till en svaghet för dagstidningarna, när kritikerna håller sig på hemmaplan, inte läser internationella tidskrifter och kliniskt betar av konserthusens program, för att under sommarmånaden ta den obligatoriska utflykten till Vadstena. Problemet är den förutsägbarhet som uppstår med det allt smalare synfältet som zoomar in det nationella och det synliga. Det finns tvärtom en uppenbar brist på kontakt med musiklivet och därmed även för förståelse av konstnärliga processer. Här finns en djup klyfta som man fyller med löpandeband-recensioner och en och annan "sensation". Även om Thomas Anderberg och hans recension av Spader Dam är ett mindre väl valt exempel sätter Tranberg fingret på dagstidningskritikens djupa problem. För precis som Brodrej själv antyder – inte har de väl råd med fördjupning?

Stefan Johansson om Benny Andersson och Thomas Anderberg.

Vill tipsa om ett mycket bra blogginlägg av Stefan Johanson med anledning av DN:s stora Benny Andersson-porträtt härom dagen och fyndet av en nio år gammal artikel i samma tidning av Thomas Anderberg. Jag håller i stort sett med Johansson. Kan likafullt konstatera att samtliga kommentarer till Benny Andersson-texten är positiva av slaget "bra med fördjupande perspektiv på populärkultur". Måhända innebär artikeln ett fördjupande ... av BA som visar sig ha ett fantastiskt ytligt förhållandet till "svenskhet", "folkmusik" och "klassiskt musik". Något som knappast artikelförfattaren Jerker Virdborg noterar i sin panegyrik.