World Music Days: medmänniskor och andra.

Vid sidan av mina två seminarier i Växjö har jag varit involverad i festivalen genom att för tredje året vara redaktör för ISCM:s tidskrift World New Music Magazine, som detta år har svenskt tema (se mitt tidigare blogginlägg). Fast nu måste saker bli rätt. ISCM, dess internationella styrelse, har gett mig uppdraget, men att tidningen handlar om svensk musik detta år har inget med festivalarrangemanget i övrigt att göra. Det är en tradition att numret handlar om det land som arrangerar festivalen. Detta innebär också i praktiken att tidningen faller mellan flera stolar. Tidningen bör ju finnas till försäljning vid konserterna, kan man ju tycka. Den är intressant ;-) och innehåller en mängd artiklar om samtida musik. Klart att den ska synas. Samtidigt kan man inte begära att ISCM-delegaterna från Slovakien, Taiwan eller Mexico ska börja styra upp försäljningen hos de lokala arrangörerna. Och Rikskonserter har heller inget med tidningen att göra. Festivaler brukar kunna bli rätt påfrestande: man stressar mellan konserter, alkoholkonsumtionen stiger, det blir litet tid till träning. Men det jobbigaste under denna festival har varit att styra upp distributionen – eller att se till att tidningen syns. Visst får man litet hjälp, men det handlar då om vänligt sinnade individer. Min redaktörskollega Sven Rånlund har skött försäljning under några förkonserter i Göteborg, och i Visby var Mirjam Tally (som var den som såg till att hela maskineriet kring festivalen funkade) till stor hjälp. Vid ett par tillfällen hoppade jag in och hjälpte henne med biljettförsäljningen. Inte min uppgift, men ingen stor grej – man hjälper varandra när det behövs. Extra jobbigt blir det när man först för höra av en av Rikskonserters anställda att de ska hjälpa till med frakten av tidningarna från Växjö till Göteborg för att sen neka till det. Ord står mot ord, så visst kan jag ha missuppfattat, men ... Väl i Göteborg, när jag undrar om de kan se till att två kartonger kommer till ett konferensrum på ett hotell där samtliga delegater bor, men där inte jag bor, hävdar de att de "inte kan ta ansvar för värdesaker". I samma veva blir jag utskälld av en av de som arbetar med festivalen för att jag i ett email "ställt krav" på att de ska sköta försäljningen av tidningen, vilket är en mycket märklig tolkning av den förfrågan jag skickade om hur det skulle kunna gå att arrangera med försäljning. Jag tolkar det som ett nej. Nu är det i alla fall dags att fylla plastpåsen och bege sig till dagens första evenemang.