World Music Days: etapp 3 Göteborg: Att synliggöra musiken.

Efter att tillbringat några dagar i Visby och Växjö för att sen komma till Göteborg blir det tydlig hur kultur "funkar" i små respektive stora städer. World Music Days förmådde verkligen inta Visby och Växjö medan festivalen framstår som ett evenemang i mängden i Göteborg. I en mindre stad kan en festival som denna vara månadens, kanske säsongens kulturella höjdpunkt – jag tror så är fallet i Växjö och Visby – medan egentligen ingen kulturhändelse i egentlig mening fullständigt kan ta över i en stor stad. Kanske är det just så man resonerat. I Göteborg framstår festivalen efter två dagar som en serie konserter som generellt varit bra, därtill litet mer internationella och samtida än vanlig. Samtidigt har man i Göteborg en annan festival (!) som pågår under 11 dagar före, under och efter ISCM:s festival, som heter – Listen to the World och som är ett paraplynamn för allt annat av relevans som händer under denna tid. Varför då? Kanske för att få "den där effekten" och då är det väl lika bra att uppmärksamma detta inom ramen för ISCM. Om man lyckats? Om det verkligen varit syftet? Jag vet inte. Hur som helst, det jag har upplevt av klass i Göteborg har varit i form av regelrätta konserter, inte att konstmusiken tagit över. Det började med Göteborgssymfonikerna i Konserthuset. Precis som i Visby med Radiosymfonikerna och Växjö med Musica Vitae var det en ovanligt vital konsert för att vara en orkesterkonsert inom ramen för World Music Days. Orkestern lät bra. Det stycke som utmärkte sig var Simon Steen-Andersens Ouvertures för förstärkt Gu-zheng (kinesiskt knäppinstrument, spelat av Liu Le) och orkester. Precis som i hans kammarverk är Steen-Andersen fantastiskt skicklig i att finna nya klanger och utforska varje nyans av instrumenten. Det är många som jobbar på detta sätt, men det är verkligen få som på allvar kan finna en egen ton i denna klangliga mångfald. Steen-Andersen är en av dem. Torsdagkvällen och dirigenten Pierre-André Valade fortsatte med Göteborgsensemblen Gageego! Det var verkligen en mycket fin konsert. Utmärkt spel och fina stycken av italiensk-finska Paula Livorsi och portugisiske Hugo Ribeiro. Höjdpunkten kom i avlutande Mnemonist S av Yannis Kyriakides. Grek-brittiske Kyriakides bor sedan länge i Nederländerna, vilket man kan nästan kan höra i musiken. Här finns en tydlig Nederländsk minimalistisk stil med det tydliga beatet och den samtidigt komplexa rytmiken som är betydlig mer komplex än vad den först verkar. Stark verkan hade de rumsligt panorerade elektroniska rytmerna som tillförde ett slags analog Kraftwerk-känsla till den "data"-känsla som stycket i övrigt bjöd på: Mnemonist S handlar om minnesfunktioner och den snabba följd av text som projicerades på duken över orkestern var på nåt sätt kongenial i samspelet med den nervöst framstressande musiken.