Folkbiblioteken drar ned på mångfalden.

Idag kan man i Svenska dagbladet läsa om hur folkbiblioteken tvingas att anpassa sig genom att styra in verksamheten mot att få så höga besökssiffror som möjligt (ej på nätet). När biblioteken tänker "nytt" handlar det om en anpassning till mainstream och inte i termer av alternativ och långsiktighet. Det är med besökssiffrorna man uppvaktar en kommunalpolitiker, vilket innebär kaféer i lokalerna, färre böcker och färre samtal och smalare litteratur. Denna utveckling är något som tidskriften Nutida Musik också känt av. De senaste åren har antalet prenumeranter totalt sett ökat stadigt. Det är svårt att säga vilken grupp läsare som är de som mest tillkommer, men vad gäller avhoppen kan man se en tydlig tendens. Det är biblioteken. Varför då? Orsakerna kan inte vara andra än den generella marknadsanpassningen där det som inte når tillräckligt många läsare rationaliseras bort. Biblioteken skall drivas som företag, något som blev uppenbart till exempel när Forumbiblioteket i Nacka kommun skulle förnya sig genom ett "tidskriftsprojekt". Man sade då upp prenumerationen på alla tidskrifter, som istället ombads att skicka in några exemplar till en "kampanj" som om gick ut på att få ett ökat "brukarinflytande". Det är självklart att Nutida Musik har färre läsare än kommersiella tidskrifter, också än andra bredare kulturtidskrifter. Det är därför också uppenbart att ett mångfaldsperspektiv går förlorat genom detta slags urvalsprocess. Det finns säkert de tidskrifter som drabbas värre än Nutida Musik. När Växjö stadsbibliotek sade upp prenumerationen hörde jag faktiskt av mig. Vad ny konstmusik beträffar är Växjö en extremt tät stad, borde då inte stadsbiblan ha en tidning? Biblioteket ligger mitt emot en konsertlokal och Växjö konsthall som jag besökte hösten 2008 när Åsa Stjerna ställde ut en ljudinstallation där. Jag knallade över till biblioteket och frågade om de inte borde tänka om, gav mina synpunkter på Växjö som konstmusikalisk centralort. Vi pratade om bibliotekens grundläggande uppgifter och jag nämnde också att två personer under samma dag sagt till mig att brukar läsa tidningen i biblioteket (det är faktiskt sant!). Men till ingen nytta. De kunde se på tidningen att det inte var många som hade bläddrat i den. Ganska exakt ett år senare var jag i Växjö igen under World New Music Days. Stan sjöd av ny konstmusik, Åsa Stjerna hade en ny installation i allén utanför biblioteket, och Rolf Giegold och Muscalfieldsforever hade ljudverk respektive en installation i biblioteket. Jag hamnade där igen och ... ja, jag kunde inte låta bli att fråga om de inte borde ändra sig: publiken sluter upp till konserterna, utställningarna och seminarierna, borde då inte biblioteket ha tidningen – den reflekterande kopplingen? Den är jätte fin och bra, men nej, det handlar om att erbjuda det "folk vill ha", sade de. Det här är inte en fråga som i första hand gäller en specifik förbisett tidskrift. Det handlar om en grundläggande syn på kultur och mångfald. Ett rikt land skall ha råd med kultur, och ett lands rikedom bestäms i själva verket av kulturell mångfald. Detta måste man ha råd med. Och detta är något som måste byggas underifrån, bland annat från folkbiblioteken.