I tisdags hade Nutida Musik releasefest för det nya numret på Rönnells antikvariat. Kvällen inleddes med att Carl Michael von Hausswolff spelade upp en version av John Cages 4'33'' för två elgitarrer och förstärkare. Till skillnad mot rådande uppförandepraxis lät det väldigt mycket under alla tre satserna medan pauserna var tysta – ett slags negativ, menade Hausswolff. På detta följde en presentation av det nya numret i form av en diskussion mellan mig, Johan Redin, Hausswolff med Susanne Skog Myrén som förnämlig moderator. Vi inledde med att diskutera den långa intervjun med Zbigniew Karkowski vi presenterar i numret, och gick sedan över till att prata om numrets kritiktema och frågor rörande konstmusikens plats i media, och den generella förändring som sker på kultursidorna och vilken roll en tidning som Nutida Musik har och kan få. En fråga som Skog Myrén lyfte fram, som ofta tas upp men det sällan uttrycks några precisa åsikter om, är varför kritik är så viktigt – egentligen. Jag tycker att denna fråga ventilerades ordentligt men kan inte riktigt sammanfatta den här. Jag ber att få återkomma. Vidare kom vi in på vår serie där vi presenterar musikkritik i olika länder för att avsluta med en diskussion om jämställdhet och frånvaron av kvinnliga skribenter som tog avstamp i att detta nummer är mer mansdominerat än på mycket länge. Vi gick faktiskt igenom hela numret utan att det för den skull handlade om en ren presentation av detsamma utan diskussionen höll sig på en övergripande nivå. Mot slutet av debatten kom det också ett antal inlägg och synpunkter från lyssnarplatserna. Tillställningen drog inte endast musikfolk utan också en del från till exempel konst- och litteraturcirklar. Detta med hur svårt det tycks vara för de olika kritikerskråna att mötas var annars något som diskuterades, och som även tas upp framför allt i Sven Rånlunds text i numret där han jämför tre tidskrifter (00TAL, Paletten och Nutida Musik) som alla gjort temanummer om kritik. Också Leif Nylén påpekade detta och med honom samt Bengt af Klintberg och Folke Rabe på plats är man nästan beredd att hålla med om att "allt var öppnare och nyfiknare på 60-talet". Jag räknade till ett 40-tal närvarande – Pekka på Rönnells menade att det var 50-60. Det gick åt mycket vin. För det var gratis! Så ni som inte var där, ni missade både det ena och det andra. Så kom nästa gång!
Bild från debatten: fr v. Johan Redin, Susanne Skog Myrén, jag, Carl Michael von Hausswolff.
Foto: Anna Linder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar