Martin Aagård kräver att Expo får priset.

Den svenska tidskriftsvärlden har länge varit politisk. Då menar jag inte specifikt tidskrifterna, utan den infrastruktur som omger den. Under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg i morgon bjuder Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter (FSK) in till debatt om kulturtidskriftsstödet med anledning av Alliansens önskan av smalna av kulturtidskriftsbegreppet. Debatt är kanske fel ord. Snarare handlar det om en manifestation för de samhällsorienterade tidskrifterna – det är främst dessa som är representerade och frågan gäller. De flesta av dessa tidskrifter brukar dock sällan nämnas vid namn. De är ofta minoritetstidskrifter som det sällan skrivs om i media. Desto viktigare brukar det vara att försvara och hävda betydelsen av Bang och Arena och några till, vars medarbetare på olika sätt är starka aktörer i media. Nyligen har Socialpolitik och Scoop lyfts fram som tidskrifter som riskerar att drabbas. Dessa medverkar i FSK:s debatt.

Det hävdas ofta att Alliansen med kulturtidskrift framöver endast kommer avse dem som riktar in sig på "de sköna konsterna", som det ibland (tyvärr lätt nedlåtande) uttrycks. Jag skulle hävda att den stora oron snarare gäller avskaffandet av förlustkravet. Detta kan mycket väl komma att innebära att en mängd kommersiella tidskrifter får del av kulturrådets pengar, och att de mindre och specialiserade, såväl konst- som samhällsorienterade, får sina hårt åtstramade budgetar minskade och därför tvingas lägga ner.

I linje med detta och under intryck av sd:s framgångar i valet, "kräver" Aftonbladets Martin Aagård på sin blogg att tidskriften Expo ska få FSK:s pris för årets kulturtidskrift som delas ut på fredag. Han vill "markera mot det fullkomligt absurda medieklimat som regeringen uppenbarligen vill ha". Det Aagård skriver om är viktigt och i den stora världen är det vidrigt det som skett med sd:s intåg i riksdagen. I denna värld är det av yttersta vikt att en så viktig – och bra – tidskrift som Expo inte tvingas att lägga ner av ekonomiska skäl, snarare ska den stöttas mer än någonsin. I sammanhanget rör sig Nutida Musik i den "lilla världen". Men samtidigt är denna undervegetation grogrunden för ett rikt kulturliv, för mångfald och i förlängningen demokratin. Hur hotade de samhälls- och politiskt orienterade tidskrifterna än är så gynnas dessa ständigt i kulturdebatten och får mest mediaexponering. (Men då som sagt endast ett fåtal av dem.) Men det är lättare att politisera samhällsfrågor – och följaktligen lättare att skriva om.

Medielogiken kräver "markeringar" av Aagårds eller FSK:s slag, liksom den kräver en vinnare för att skilja ett riktigt pris från ett struntpris. Själv tycker jag att man gott kan strunta i att utse en vinnare. En utmärkt idé vore att som nu nominera fem "utmärkta tidskrifter", och sen på typ bokmässan på något sätt presentera dessa. Vad finns för likheter, vad har man gemensamt, vad skiljer dem åt? Detta är väl ett sätt om något att manifestera kulturbegreppet och en grund för att kunna visa upp kulturtidskrifterna rika flora!

Men FSK:s existensberättigande handlar om att skapa uppmärksamhet. Och Martin Aagård måste ju ha något att skriva om. I Aagårds värld kommer ingen bry sig om nominerade Nutida Musik vinner. Däremot kommer han och hans kollegor skriva så tangetbordet glöder om Expo gör det.

Från vår lilla värld kan jag i alla fall meddela att Nutida Musik är på gång med ett temanummer om "Entartete Musik" – "urartad musik" av idag. Förvisso om "de sköna konsterna" (eller "de fula") men som riktar sig mot omvärlden och naturligtvis är mer angeläget än någonsin.

Martin Aagård, jag kräver att du läser det!