Poul Ruders Dancer in the Dark i Köpenhamn.

Igår såg jag Poul Ruders nya opera Dancer in the Dark på Operaen i Köpenhamn. Operan bygger som bekant på Lars von Triers film med Björk i huvudrollen. Jag är faktiskt positivt överraskad. Jag trodde att avsaknaden Björks musikaliska bidrag skulle vara ett för stort bortfall, eller åtminstone för mycket påverka mitt lyssnande. För inte skulle väl Ruders närma sig detta? Nej, han har komponerat en musik utefter sin linje, och förutom vid ett tillfälle på fabriken där Selmas musikaldrömmar övergår i en dansscen sker övergångarna sömlöst mot mer ett slags antydan av musikal, eller rent av Pucciniartade sånglinjer. Scenografin var mindre lyckad: det börjar vid slutet vid Selmas kista i en kyrka, och in denna kyrka finns även byggnadsställningar och en ramp – med så stora kulisser skapas inga smidiga övergångar mellan fabrik, hem, domstol och kyrka. Opera var också i kortaste laget. De 70 minuterna utan paus gör att det hela känns mer forcerat än dramaturgiskt komprimerat. Detta hade man kunnat göra en helaftonsopera av. Men så drar jag mig till minnes när jag senast såg en opera av Poul Ruders; Kafka's Trial i samma operahus år 2005. Denna var till skillnad mot Dancer in the Dark lång och höll inte samman vare sig dramaturgiskt eller musikaliskt.