Den förste postmodernisten med ett postmodernt skivsläpp

Härom dan landade det en skiva i min brevlåda. När jag såg vilken det var slogs jag av två tankar: Hur har jag missat detta? Denna måste ha åkt runt i postsystemet ett bra tag innan den äntligen hittade rätt! Men så såg jag att det stod 2008 som produktionsår och jag insåg att Mikael Edlunds skiva äntligen kommit ut! Jag tror det var någon gång i slutet av 90-talet, alltså för tiotalet år sen, som jag först hörde talas om denna skiva. Den "är på gång" fick jag höra från Caprice. Men så var det något med slutmixen som inte funkade och som skulle göras om. Och så skedde väl. Ryktet säger ju också att Mikael Edlund är en ytterst noggrann tonsättare som inte släpper ifrån sig vad som helst hur bra det än är, osv  Men jag förstår ändå inte. Det sista stycket på skivan är inspelat 2000. Vad har hänt sen dess? Ännu mer mystiskt blir det när man tittar lite noggrannare i bookleten. Förutom att medlemmarna i Kroumata och de som är från KarrarensembleN mm ser ut att vara ungefär 15 år yngre känns det som formgivning, text och hela patinan kommer från 1993. Men nu är den här och jag  ser verkligen fram emot att lyssna på detta. Och på att uppleva svensk 80/90-tal när det var som bäst. Mikael Edlund hade förresten ett tag ryktet om sig att vara den förste självuttalade svenske postmodernistiske tonsättaren. Ja, den som införde begreppet i den svenska konstmusiken. Detta var i en artikel i Nutida Musik 1981. "Jag skriver postmodern musik", eller något i den stilen lyder rubriken. I en intervju jag gjorde med honom i mitten av 90-talet, berättade han att detta hade han sagt ironiskt men det hade ingen förstått. En sann postmodernist. Och NU! har skivan kommit. Med posten.