Fluxus East i Tallinn

Det var min kollega från musikvetenskapen Jacob Derkert som gjorde mig uppmärksam på hur gräsligt ful Swedbanks logga är med den skrikiga orangea färgen. ”Jag skulle aldrig placera mina pengar i Swedbank”, sa Jacob när vi vat tillsammans på den nordiska musikvetarkonferensen i Oslo i augusti tidigare i år. Ett uttalande helt grundat på estetik (typ: om man har så gräslig smak så kan man väl inte …). Tiden verkar givit Jacob rätt. Nu sitter jag på ett kafé i Tallins gamla stad efter att varit på det nybyggda (2006) Kumu konstmuseum. Utanför entrén står ett slags minimalistisk stålskulptur i fem pjäser – K-U-N-S-T – och i K:et har Swedbank präntat in sin logga. De är verkligen över allt här i Baltikum. De har tydligen köpt upp Hansabank, vilket på estniska heter Hansapank. Det tycker jag är rätt kul.
Jag har tillbringat kanske två timmar på utställningen Fluxus East. Det är en imponerande samling med dokument, affischer, partitur, filmer och intervjuer med medverkande. Det tar tid att ta sig igenom utställningen. För en retrospektiv utställning om Fluxus är ju trots allt ingen som kan upplevas som konst i direkt mening. Det handlar om just dokument, affischer, filmer, intervjuer mm – man måste läsa mycket. Hur som helst är det fantastiskt intressant att på ett och samma ställe kunna ta del av den brokiga historia som Fluxus i Östeuropa har. Det handlar ofta om hur engagemanget från vissa individer satt ett avtryck av något slag, i form av en utställning eller några konserter, men också hur detta sedan tystnade för en tid framåt. Man hörde talas om en happening och bestämde sig för att göra något liknande – även om den information man hade om vad som pågick utomlands ofta inskränkte sig till någon enstaka kanal. Fluxus East i denna mening handlar om olika former av gränsöverskridande performancekonst, som ibland kunde kallas Fluxus, och ibland något annat. Som i Estland där aktiviteterna gick under namnet instrumental teater – ungefär som i Sverige vid samma tid. Jag kan verkligen rekommendera ett besök i Tallinn innan utställningen stänger den 25 november. Jag fick höra av utställningskuratorn Petra Stegmann att den troligtvis kommer till Oslo 2010 och då lite omgjord. Skall bli mycket intressant att se hur Norge presenteras i detta sammanhang. Min uppfattning är att man inte var särskilt öppen i vårt västra grannland. Förutsättningarna var väl bättre i Öst där denna konst kunde uppfattas som subversiv på så många fler nivåer. Eller som en polsk Fluxus-aktivist uttryckte det: Fluxus fanns i vardagen. Plötsligt kunde du se en person komma gående längs gatan med toalettpapper virat runt halsen. Den allmänna bristen på saker gjorde att vardagen kunde ta sig absurda uttryck.