Helgtips: Sound of Noise och Robert Henke.

Vill passa på att tipsa om två saker att försjunka i i vintermörker och julhelger. Det ena är filmen Sound of Noise, som jag hoppas går på en biograf nära dig. En ren humordeckare bildar bakgrund för ett lika enkelt som genialt sätt att presentera några av den experimentella musikens grundläggande frågeställningar. Det andra är Färgfabrikens (Sthlm) utställning med en installation av den tyske konstnären Robert Henke. Jag kanske inte föll pladask, men klart sevärd. Gratis fram t o m 16 jan (eller 9 jan! det ges olika uppgifter). Recensioner kommer snart i Nutida Musik.

Nutida Musik recenserad i Kristianstadsbladet.

Nutida Musiks senaste nummer med tema röst omnämns positivt av Peter Viktorsson i Kristianstadsbladets tidskriftsspalt.

Wozzeck på Stockholmsoperan.

Var och såg Wozzeck på Stockholmsoperan förra veckan. Enligt mig en av 1900-talets kanske allra främsta operor. Den har verkligen allt: en i sammanhanget annorlunda och i högsta grad udda historia, hypertät handling och en dramaturgi som hämtad ur den filmkonst som var i sitt tidiga utvecklingsskede. Därtill en för tiden hypermodern musik som känns aktuell än idag, där det expressiva aldrig skruvas för hårt för att "illustrera" det sceniska. Detta antyds mest, liksom de mentala tillstånden. Dessutom låter Alban Berg såväl det Wagnerska som det senromantiska spricka upp samtidigt som både instrumentalmusik och sång – ofta mer åt talsång – lånar element från populärmusik respektive dagligt tal. Föreställningen var lyckad i alla komponenter, om än inte det mest häpnadsväckande jag upplevt i huset. Samma kan sägas om regin av Götz Friedrich. Dock slår det mig hur svårt det är att inom operakonsten regimässigt ta ut svängarna utan att begå våld på verket. Detta märks inte minst i scenografin, som visserligen är effektiv med de expressionistiskt perspektivförvrängda husfasaderna som förs fram och tillbaka under de 15 olika scenerna. Enkelt, funktionellt, och litet fantasilöst. Detsamma kan man säga om den "bloröda" månen som spelar en så viktig roll då den är föremål för Wozzecks hallucinationer. Den stora bollen sänks titt som tätt ned över scen och breder ut sitt ljus. Klumpigt och aningen övertydligt. Bra orkesterspel, utmärkta solister. Och både Wozzeck och Götz Friedrich är klassiker. Föreställningen går även 29 december och 4 januari. Gå och se!

Grammispriset – och andra priser.

Fick nyss det senaste mailet i spamfloden från Grammispriset. Denna gång hade de faktiskt något konkret att komma med, nämligen nomineringen till priset. Bland de tusen kategorier för olika slags populärmusikpris finns en för "årets klassiska". I denna delar inspelningar av Mozart utrymme med Hilding Rosenberg och Mats Bergström/Georg Riedel. Här finns också Tommie Haglunds utsökta porträttskiva från Phono Suecia, som vi recenserar i senaste numret av Nutida Musik. Det är vad jag skulle lägga min röst på, samtidigt är det helt omöjligt att ställa denna mot de andra nyss nämnda. Nej, Grammisen är helt ointressant som indikator på var svensk musik står idag, vilket jag påtalat tidigare, och denna lista understryker nödvändigheten av vårt eget nyinstiftade pris Nutida Sound. Detta offentliggörs i februari. Hör av er med tips och skicka skivor!

Konstant flöde av recensioner på www.nutidamusik.com

Sedan en tid publicerar vi recensioner direkt på Nutida Musiks nya sajt. Det innebär inte så mycket förändring vad gäller mina kommentarer här. De texter som är mer av recensionskaraktär kommer dock att hamna på www.nutidamusik.com Går in där och läs de senaste!

Pris till Folke Rabe och Duo Ego.

Under Föreningen svenska tonsättares julmiddag offentliggjordes två av alla dessa pris som delas ut i slutet av året. Rosenbergpriset gick denna gång till Folke Rabe. FST:s interpretpris förärades Duo Ego, som utgörs av Monica Danielson och Per Sjögren. Monica Danielson har nyligen framträtt i Salvatore Sciarrinos Infinito Nero med Piteå kammaropera och i en uppsättning av John Cages Europeras 3 & 4. Båda dessa föreställningar kan man läsa om i senaste numret av Nutida Musik.

Jesper Nordin och Stora Christ Johnsonpriset.

Det har skrivits om att Jesper Nordin fått ganska litet uppmärksamhet för Stora Christ Johnsonpriset, Sveriges största tonsättarpris, som han tilldelades av Kungl. Musikaliska Akademien. Gunilla Brodrej jämförde det med Augustpriset: Christ Johnsonpriset har en nästan dubbelt så stor prissumma, men får i jämförelse en ytterst liten bråkdel i uppmärksamhet. Jag kan hålla med om att det är trist. Samtidigt är det också i någon mån en avspegling av inte konstformernas men av prisens publika förankring, och prisens syften. Även om Nordin fått ett pris för orkestermusik, det vill säga musik som har en potentiellt stor publik, så går det inte att jämföra det med Augustpriset, som visserligen belönar kvalitetslitteratur men samtidigt är ett pris för den kommersiella bokbranschen. Augustpriset inrättades av Svenska Förläggareföreniningen som ett "bokbranschens litteraturpris" och där uppmärksamheten priset kan generera branschen i stort tycks vara en drivkraft. Detta är säkert en viss drivkraft också för musikaliska akademien samtidigt som dess explicita mål är att "främja tonkonsten och musiklivet" och att "gagna musikkulturen". Frågan är i vilken mån och hur detta kan förenas med bättre marknadsföring – med resultat i form av större kulturellt kapital och intresse inom den kulturella allmänheten? Till exempel, som Brodrej påpekade, skulle man kunna undvika att tillkännage priset samma dag som Augustpriset. Ikväll kan man höra ett nya verk av Jesper Nordin och Malin Bång av KammarensembleN på Liljevalchs i Stockholm.