Pris till Folke Rabe och Duo Ego.

Under Föreningen svenska tonsättares julmiddag offentliggjordes två av alla dessa pris som delas ut i slutet av året. Rosenbergpriset gick denna gång till Folke Rabe. FST:s interpretpris förärades Duo Ego, som utgörs av Monica Danielson och Per Sjögren. Monica Danielson har nyligen framträtt i Salvatore Sciarrinos Infinito Nero med Piteå kammaropera och i en uppsättning av John Cages Europeras 3 & 4. Båda dessa föreställningar kan man läsa om i senaste numret av Nutida Musik.

Sofia Jernberg och Monica Danielson på turné i Schönberg/Sciarrino.

Härom veckan såg jag Piteå Kammaroperas uppsättning av Schönbergs Pierrot Lunaire och Salvatore Sciarrinos Infinito Nero på Folkoperan i Stockholm med Sofia Jernberg respektive Monica Danielson som solister. Ni som ännu inte haft möjlighet att se denna under den pågående turnén har fortfarande en möjlighet den 29 okt i Örnsköldsvik och den 3o i Umeå. Även om jag inte är helt övertygad av föreställningen (en recension kan man snart läsa i Nutida Musik), är detta något som inte bör missas.

Salvatore Sciarrino och Rebecca Horn – ett Dream Team i Berlin.

Jag har i dagarna sett två produktioner med ny musikteater under festivalen MaerzMusik i Berlin. Först var det Luci mie traditrici av Salvatore Sciarrino som i denna nyuppsättning var med regi, scenografi och kostym av den tyska konstnären Rebecca Horn. Efter att precis innan föreställningen hört Sciarrinos senaste stråkkvartett (nr 8 från 2009) var det en chockverkan av positivt slag att lyssna till det spröda, finlemmade och delikata operapartituret från 1998. Horns minimala men likafullt uttrycksfulla iscensättning var kongenial till Sciarrinos partitur som på ett besynnerligt sätt lyckas fånga fragment och skuggor ur hela musik- historien – nåja, kanske inte direkt från romantiken, snarare mest från renässansen där dramat, som handlar om kompositören Carlo Gesualos dubbelmord på sin hustru och dennes älskare, utspelas. I det visuella finns bildfragment och ikoner som Horn arbetat med sen tidigt 70-tal; vingar, fjädrar, blomblad och en viss typ av gestik som i installationer också getts rörliga och ljudande dimensioner. Det var länge sedan jag upplevde ett stycke musikdramatik med samma subtila och associativa närhet mellan ljud och bild. En recension samt analys av uppsättningen kommer i Nutida Musik.