Nya recensioner på www.nutidamusik.com

Två nya recensioner på Nutida Musiks nättidning: Robert Henke på Färgfabriken och Lønning/Jernberg/Strandberg/Stackenäs/Mayas/Abdelnour på FRIM/Fylkingen.

Helgtips: Sound of Noise och Robert Henke.

Vill passa på att tipsa om två saker att försjunka i i vintermörker och julhelger. Det ena är filmen Sound of Noise, som jag hoppas går på en biograf nära dig. En ren humordeckare bildar bakgrund för ett lika enkelt som genialt sätt att presentera några av den experimentella musikens grundläggande frågeställningar. Det andra är Färgfabrikens (Sthlm) utställning med en installation av den tyske konstnären Robert Henke. Jag kanske inte föll pladask, men klart sevärd. Gratis fram t o m 16 jan (eller 9 jan! det ges olika uppgifter). Recensioner kommer snart i Nutida Musik.

Ola Pehrson Retrospektiv på Färgfabriken.

Jag kan varmt rekommendera Ola Pehrsons retrospektiva utställning på Färgfabriken i Liljeholmen som öppnade i onsdags. Som mediekonstnär arbetandes med våra digitala kommunikationsapparater finns det i Pehrsons konst ett särledes humant och varmt drag. Kanske är det för att det inte är medierna och teknologierna som sådana som utgör basen för Pehrsons konstnärskap, utan för att det handlar om informationshantering och hur detta genom teknologierna används för att illustrera och diskutera mänskliga angelägenheter. På så sätt är installationen av Pehrsons mammas anteckningar om middagsmenyer under 45 år en gripande berättelse över flera svenska epoker. Och de frigolitskulpturer av diverse teknoloiska apparater som skrivare och annat tar udden av dess funktioner och förlänar dem med en estetisk glans. Mindre intressant tycker jag då att hans berömda konceptuella körstycke Nasdaq Vocal Index är, som framfördes live av en kör under vernissaget. Kanske för att glappet här är för stort mellan abstrakt koncept och realisering. Jag skriver för övrigt litet om Nasdaq Vocal Index i en artikel om minimalism i samtida svensk musik och mediekonst i World New Music Magazine, som vi förhoppningsvis kan skicka till tryckeri på måndag. Jag återkommer med mer information om det.

Bild: Nasdaq Vocal Index framförs på Färgfabriken. Foto: Andreas Engström

OSC09 på Färgfabriken

I helgen var det stor elektronisk musikfestival på Färgfabriken i Stockholm, OSC09. Med tanke på det stora utbudet av utmärkta artister och musiker från olika områden tyckte jag att det var ganska måttlig publiktillströmning. Eller, måttlig förresten. Några hundratal var det väl, och konserterna och dj-seten startade kl 19 och pågick fram till kl 3, så man löste nog av varandra rätt bra. Men ändå. Färgfabriken brukar förmå att dra en bred publik, och så var det nog denna gång också. Men säkert var biljetterna dyra. Många som dras till denna musik, ofta litet i "utkanten" är själva utövare, konstnärer alltså, och där är marginalerna ibland mindre. Eller så var det för att det trots allt fortfarande är sommar. Även om jag långt ifrån han se allt, ja endast en liten bråkdel, om jag ska vara ärlig, så gjorde festivalen ett mycket gott intryck på mig. Yoshi Akais märkligt skrapiga minimalism, byggd utifrån sina självstyrda instrument, och Disko Langsams långsamma – just det – poplåtar inlindade i spretiga men mjuka soundscapes. Att jag sen inte föll för Todd Terjes dj-set handlade nog mest om omständigheter. Dittills hade jag lyssnat på en mer alternativt hållen konstmusik. Nu blev det disco, och som sådan var det helt ok, till och med bra, eller rent av ... Äh, vet inte. Nu var inte jag där för den sakens skull. Men det var det andra som var.