Hörspelet De stränga anteckningarna recenseras i Nutida Musik

Nathaly Salas har varit i Malmö och recenserar hörspelet De stränga anteckningarna i Nutida Musiks webbtidning.

Steve Reichs Drumming recenseras i Nutida Musik.

Nutida Musik på plats under Steve Reich-festivalen. Christian Hörgren recenserar dag 2: Drumming i Nutida Musiks webbmagasin.

Nutida Musik recenseras i Aftonbladet

Nutida Musiks temanummer om röst (#3 2010) recenseras i Aftonbladet.

Steve Reich recenseras i Nutida Musik

Nutida Musik recenserar gårdagens öppningskonsert av Steve Reich-festivalen.

Dum av minimalism?

Erik Wallrup skriver om minimalism i dagens SvD. Till skillnad mot honom tycker jag om en hel del minimalistisk musik. Men ibland känner jag mig precis som Wallrup dummare när jag lyssnar på den, liksom jag kan göra när jag lyssnar på den komplexa modernism som minimalismen en gång revolterade mot. Då handlar det om strukturell satureringskänsla; jag känner mig dum för att jag inte förstår. När det gäller minimalismen förstår jag alldeles för mycket.

Minimalismen är en potentiell guldkalv för konserthusen. Men konstmusikens modernismspöke skrämmer än, och för många, framför allt på kritikerhåll, ses denna musik ändå fortfarande som alternativ. Allteftersom de prototypiska stildragen tagit plats inom olika former av popmusik betraktas den som ett alternativ också till kommersiell musik i allmänhet. Undanträngandet av modernism från såväl konsertlokalerna som i media sker nämligen på två fronter; från konstmusikalisk minimalism, nyromantik och nyandlighet, och från en populärmusik som utger sig för att vara radikal och alternativ. Steget mellan Steve Reich och technons undervegetation är inte längre så långt, inte heller från ett lyssnar- och konsumentperspektiv, och det är utmärkt. Mindre bra att musiklivet under det repetitiva paradigmet i alla fall i de större sammanhangen blir allt smalare.

Pratet om ”djuplyssnandet” som ett radikalt grundattribut för minimalism, repetitiv musik och drones är en kliché. Oftast finns bara tomhet. Men visst är det en musik för vår tid, som Susan McClary hävdar i en artikel från 1999 (som finns översatt och publicerad i Nutida Musiks temanummer om minimalism, # 3 2006). Tyvärr är det mindre för att den talar till vårt inre än för att den är snygg, lättkonsumerad och samtidigt kan förses med subversiva förtecken.

Wallrup är personlig och tycker inte om. Jag kan visst tycka om, men skulle helst inte vilja. Minimalism är den perfekta musiken för den på angloamerikansk pop- och subkultur uppfödda kulturjournalisten och musikkritikern, som läser the Wire men vare sig partitur eller tyska. Minimalismen har gått från att vara alternativ till att bli institutionaliserad, menar Wallrup. Man kan också hävda att minimalismen, från att med rötterna i icke-europeiska strukturer och lyssningssätt enligt McClary varit del av den postkoloniala revolutionen, nu helt inlemmats i en fullskalig populärkulturell neoimperalism.

Brice Pauset Exercices du Silence på Staatsoper, Berlin.

Igår såg jag den nya sceniska uppsättningen av Brice Pausets monodram Exercices du Silence på Staatsoper/Schiller Theater i Berlin. Recensionen går att läsa på Nutida Musiks webbtidning.

Intressant intervju med Sven-Åke Johansson.

Den absolut bästa intervjun jag läst med Sven-Åke Johansson finns i ett litet häfte med konsertaffischer, Plakate 1968-2003. Thomas Groetz är den påläste intervjuaren som tar oss med på en intressant läsning om allt från estetik till hårda fakta om vilka som spelade var och när och influenser. Från den europeiska frijazzens utbrytande från den amerikanska tvångströjan vid slutet av 60-talet till Johanssons utforskande av minimalistiska klanger i udda objekt och konceptuella konserter och ljudskulpturer från 90-talet och framåt.

Om behovet av ett nytt operahus i Stockholm.

Rasmus Fleischer ger här intressanta och viktiga perspektiv på den något ensidiga diskussionen kring behovet av ett nytt operahus i Stockholm.

Kommentar till kulturrådets beslut om tidskriftsstöd.

Idag offentliggjordes Kulturrådets beslut om tidskriftsstöd. Det har under ett drygt år debatterats livlig om att de nya förordningarna för stödet skulle medföra en inskränkning av kulturbegreppet som skulle innebära att endast konstorienterade tidskrifter skulle kunna uppbära stöd. Denna politiskt färgade diskussion – där få verkar ha läst vare sig det tidigare förslaget eller hur den nya förordningen är formulerad – har mest handlat om oron för att samhällsorienterade tidskrifter som Arena och Bang skulle kunna förlora sina stöd. Nu blev det som väntat inte så. Istället blev dessa tidskrifter och andra redan starka aktörer de verkliga vinnarna med rejält höjda stöd. Förlorarna var dem som ingen i media någonsin bryr sig om; de verkligt samhällsorienterade Kulturtidskrifterna med minoritetsanknytning. Diaspora, Kinarapport, Fjärde världen. Jag läser dem. Är det någon i kulturrådets referensgrupp som annat än pliktskyldigt skummar dem inför det årliga beslutsfattandet? Så var det med den "mångfald av röster" som kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson anser sig ge stöd åt.

Nutida Musik har varit duktiga de senaste fem åren och får nu äntligen höjt, med 75 00 till 325 000 kr. Därmed är vi med prishöjningar inräknat tillbaka på den redan för fem år sedan för låga nivån. För låg i förhållande till vad andra med mer än dubbelt så högt stöd presterar.

Kulturrådet är mycket noggranna med att det inte föreligger något jäv i samband med diskussionen om de enskilda tidskrifterna. Därför är det intressant att läsa att referensgruppens Torbjörn Elensky inte är jävig i förhållande till Ord & Bild. Var inte Elensky gästredaktör för Latinamerikanumret från november 2009? Eller räcker ett års avhållsamhet? Denna idag högst medelmåttiga tidskrift är i alla fall en av de verkliga vinnarna och höjer sitt bidrag med 100 000 till 700 000 kr där också Glänta parkerar. Hur som helst är det ytterst viktigt för mångfalden och det kulturella samtalet att Glänta också i fortsättningen bereds möjlighet att publicera icke-arvoderade texter och att Ord & Bild kan låta redaktionsmedlemmen Meira Ahmemulic och före detta redaktionsmedlemmen Pär Thörn få skriva av sig med jämna mellanrum.

Anders Hillborg första svenska beställningsverket av Berliner Philharmoniker.

Anders Hillborg är den första svenska tonsättare någonsin att få en beställning av Berliner Philharmoniker. Igår uruppfördes orkesterverket Cold Heat. Jag var på plats i Philharmonien och recenserar konserten på Nutida Musiks nättidning.

Nya recensioner på www.nutidamusik.com

Två nya recensioner på Nutida Musiks nättidning: Robert Henke på Färgfabriken och Lønning/Jernberg/Strandberg/Stackenäs/Mayas/Abdelnour på FRIM/Fylkingen.

Lászlo Moholy-Nagy – Art of Light på Martin Gropius Bau, Berlin.

En utställning värd att besöka om man har vägarna förbi Berlin är Lászlo Moholy-Nagy – Art of Light på Martin Gropius Bau. Moholy-Nagy var under 20- och 3o talen en pionjär inom abstrakt fotografi och film, vilket är vad utställningen fokuserar på. Moholy-Nagy undervisade vid Bauhaus, både i Weimarrepubliken och efter flytten över till USA och skrev också en mängd teoretiska texter. Han talar till exempel i teoretiskt-visionära ord möjligheten att själv kunna gravera abstrakta ljud. Om dessa möjligheter skriver han 1922: "spåren graveras av mänsklig kraft in i vaxplåten, utan något externt mekaniskt hjälpmedel, vilket sedan skapar ljudeffekter vilket i sin tur skulle innebära, utan nya instrument eller en orkester, en fundamental innovation i ljudproduktion". Utställningen pågår till 16 januari.

Nutida Musik recenserad i Tidningen Kulturen + replik av redaktionen.

Nutida Musiks senaste nummer, # 3 2010, tema röst, har också blivit recenserat i Tidningen Kulturen. Redaktionen valde att bemöta kritiken.