Magnus Bunnskogs opera i Stockholm samt Kagel och Stockhausen i Köpenhamn.

Stockholmare rekommenderas ikväll Magnus Bunnskogs kammaropera S:t Sebastians blick på Musikhögskolan i Stockholms festival LjudOljud. Spelas kl 19 på Teater Giljotin. Såg den i fredags. Ikväll tänker jag höra ensemblen MusikFabrik ta sig an Stockhausen och Kagel på Athelas New Music Festival. Rekommendation till Köpenhamnsbor och alla runt Öresund.

Intervju med Ólafur Elíasson om fasaden till Harpa i Reykjavik

Islands och Reykjaviks nya konserthus Harpa har tagit lång tid att få klart, inte minst kom finanskrisen att såväl fördröja som att påverka projektets riktning. Nu står det där och är invigt, även om inte sista handen lagts vid Ólafur Elíassons fasad. I den engelska gratistidningen Reykjavik Grapevine går det att läsa en mycket bra och ingående intervju med Elíasson om hela processen kring det konstnärliga arbetet. Här finns också en artikel om historien över Harpa.

Mest Lou Reed i Robert Wilsons Lulu.

"En teaterkatastrof och ett teateräventyr." Så presenterades gårdagens föreställning av Robert Wilsons uppsättning av Frank Wedekinds Lulu på Berliner Ensemble. Katastrofen var att Angela Winkler, som spelar Lulu hade blivit sjuk. Äventyret var det potpurri på musiken i uppsättningen som enesemblen ändå framförde. Det är inte varje dag man får hör 11 helt nya sånger av Lou Reed. Ändå kan jag inte vänta tills jag får se föreställningen i sin helhet (alla närvarande blev garanterade en ny gratis föreställning), i något som mycket väl skulle kunna vara en musikal.

Nutida Sound-priset utdelat.

Så har skivpriset Nutida Sound delats ut för första gången. Det skedde under Geiger-festivalen i Göteborg i fredags. Vinnare blev Marin Küchen, Duo Gelland och Cathrine Christer Hennix. Om utdelningen och jurymotivering kan ni läsa här. En recension av Geiger-festivalen finns också på Nutida Musiks webtidning. Nutida Musik har tidigare skrivit om Duo Gelland. Förutom att blivit recenserade har Ylva Nyberg skrivit en porträttartikel (# 1 2004) och de har själva medverkat med en krönika (# 4 2007). Martin Küchen medverkade med en egen text i # 1-2 2009 och hans senaste skivor recenserades i # 3 2010. En recension av Hennix prisvinnande The Electric Harpsichord kommer också inom kort.

Utdelning av skivpriset Nutida Sound i Göteborg.

På fredag är det dags. Då delar tidskrifterna Nutida Musik och Soundofmusic ut det nya musikpriset Nutida Sound till tre av Sveriges viktigaste insatser inom det kreativa musikskapandet som hamnat på skiva. Juryn hade att ta ställning till ett 70-tal skivor i olika format och det har sannerligen inte varit ett lätt arbete. Priset delas ut under fredagkvällen på Geiger-festival # 1 2011 i Göteborg.

Adress: Cinnober Teater, Masthuggsterrassen 3, Göteborg.

Nutida Musiks röstnummer recenserat i Helsingborgs dagblad.

Idag skriver Fredrik Nyberg om Nutida Musiks röstnummer i Helsingborgs dagblad. Kanske är det den längsta recensionen någonsin av ett enskilt nummer av tidskriften. Nyberg skriver utförligt om det mesta av innehållet och är positiv, även om han menar att en viss förskjutning från samtalen och intervjuerna mot det essäistiska hade kunnat gett numret större tyngd. Förutom att ingående diskutera numret och de enskilda bidragen och se hur dessa förhåller sig till helheten kommer Nyberg med kritiska reflektioner och tillför även ytterligare djup och perspektiv. Detta är kritik i dess rätta mening och det är ytterst sällan som man kan läsa något liknande i de rikstäckande dagstidningarna. En recension av Nutida Musik – som alltså sträcker sig längre än att vara blott en recension – vore helt omöjligt. Helsingborgs dagblad har sedan länge profilerat sig med mycket omfattande litteraturkritik och recensioner av tidskrifter. För att vara en så kallad landsortstidning är det enastående och de slår den mesta av storstadspressen på detta område. Denna kompromisslösa fördjupning är nog helt rätt taktik. Jag vet många i både Danmark och Norge som läser HD:s kultursidor regelbundet.

Juan Parra Cancion hos Staalplaat, Neukölln, Berlin.

En bild från Juan Parra Cancinos fina framträdande med dator och elgitarr på Staalplaat-butiken i Neukölln, Berlin tidigare ikväll. Klubben Quiet Cue kan rekommenderas om man är nyfiken på litet av vad som händer inom intermedia i Berlin.

Kulturrådet drar in stödet till FSK.

Kulturrådet drar in det mesta av stödet till Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter; en gång i tiden startad på initiativ av Kulturrådet. FSK gick för en tid ut med ett öppet brev till medlemmarna där de förklarade läget och uppmanade till engagemang. Det hela har kommenterats av bland annat LO-tidningen, Helsingborgs dagblad, Kristianstadsbladet, och även av mig på Nutida Musiks webbtidning.

HONF vinnare av Transmediale Award.

Igår hade jag nöjet att fota medlemmarna i den indonesiska kollektivet HONF (House of Natural Fiber) och bistå litet när Thomas Björnsten Kristensen intervjuade dem. HONF var nominerade till priset Transmediale Award och senare på kvällen lyckade de också vinna det. HONF medverkade på festivalen med installationen Intelligent Bacteria och om detta kan man alltså snart läsa om i Nutida Musik.

Transmediale.11 i Berlin

Transmediale i Berlin är en av de mest påfrestande festivalerna. Om man har ambitioner att hinna med ett någorlunda hyfsat schema, krävs det några timmars genomgång av programmet. Tillsammans med Ars Electronica i Linz är Transmediale den kanske viktigaste festivalen för mediakonst med viss tonvikt på musik. Många konserter är också helt slutsålda. Thomas Björnsten Kristensen skriver den rejäla texten för Nutida Musik. Jag känner mig rätt nöjd med att slippa. Jag har varit på mycket men ändå missat mer. Här kommer några personliga favoriter så här långt.

Regenwald, en nytolkning av David Tudors Rainforest, med Derek Holzer och Mads Bech Paluszewski med flera. En massa metallobjekt som hänger från taket sätts i svängning av kontakthögtalare och elektronik. Ljuden som spelas kommer från livespelningar och kan skickas över från ett objekt till ett annat enligt en slumpmatris. Extended Atmosphères av Edwin van der Heide och Jan-Peter E.R. Sonntag, en annan återiscensättning av en klassiker, Ligetis Atmosphères. Här sker det i form av en ljud- och (rök-) ljusinstallation på Ungerska kulturcentrumet där Ligetis stycke mixats lätt och där besökaren ligger på mattor och blickar ut genom fönstret upp i skyn. Inget märkvärdigt men en noggrant och fint iscensatt lyssning. Och så fredagkvällens begivenhet som lockade säkert 1500 besökare i auditoriet på Haus der Kulturen der Weld. Först Herman Colgen med ett långt audiovisuellt stycke, INJECT, där han med utsökt förfinad teknik presenterade en metamorfos över en kropps reaktion på lång kontakt med vatten. (Till filmen hade en person vistats i vatten sex timmar under sex dagar.) Därefter Daito Manabe med gästen Ei Wada där de med ljud och elektroder fästa vid sina ansikten stimulerade rörelser som – uppenbarligen – var direkta responser på musiken. Idérikt, roligt och illustrativt på något sätt. Och just transmedialt. Men stor konst är det ju inte.

Twitter

Nu finns både Nutida Musik och jag på Twitter. Följ oss där, också.

Hörspelet De stränga anteckningarna recenseras i Nutida Musik

Nathaly Salas har varit i Malmö och recenserar hörspelet De stränga anteckningarna i Nutida Musiks webbtidning.

Steve Reichs Drumming recenseras i Nutida Musik.

Nutida Musik på plats under Steve Reich-festivalen. Christian Hörgren recenserar dag 2: Drumming i Nutida Musiks webbmagasin.

Nutida Musik recenseras i Aftonbladet

Nutida Musiks temanummer om röst (#3 2010) recenseras i Aftonbladet.

Steve Reich recenseras i Nutida Musik

Nutida Musik recenserar gårdagens öppningskonsert av Steve Reich-festivalen.

Dum av minimalism?

Erik Wallrup skriver om minimalism i dagens SvD. Till skillnad mot honom tycker jag om en hel del minimalistisk musik. Men ibland känner jag mig precis som Wallrup dummare när jag lyssnar på den, liksom jag kan göra när jag lyssnar på den komplexa modernism som minimalismen en gång revolterade mot. Då handlar det om strukturell satureringskänsla; jag känner mig dum för att jag inte förstår. När det gäller minimalismen förstår jag alldeles för mycket.

Minimalismen är en potentiell guldkalv för konserthusen. Men konstmusikens modernismspöke skrämmer än, och för många, framför allt på kritikerhåll, ses denna musik ändå fortfarande som alternativ. Allteftersom de prototypiska stildragen tagit plats inom olika former av popmusik betraktas den som ett alternativ också till kommersiell musik i allmänhet. Undanträngandet av modernism från såväl konsertlokalerna som i media sker nämligen på två fronter; från konstmusikalisk minimalism, nyromantik och nyandlighet, och från en populärmusik som utger sig för att vara radikal och alternativ. Steget mellan Steve Reich och technons undervegetation är inte längre så långt, inte heller från ett lyssnar- och konsumentperspektiv, och det är utmärkt. Mindre bra att musiklivet under det repetitiva paradigmet i alla fall i de större sammanhangen blir allt smalare.

Pratet om ”djuplyssnandet” som ett radikalt grundattribut för minimalism, repetitiv musik och drones är en kliché. Oftast finns bara tomhet. Men visst är det en musik för vår tid, som Susan McClary hävdar i en artikel från 1999 (som finns översatt och publicerad i Nutida Musiks temanummer om minimalism, # 3 2006). Tyvärr är det mindre för att den talar till vårt inre än för att den är snygg, lättkonsumerad och samtidigt kan förses med subversiva förtecken.

Wallrup är personlig och tycker inte om. Jag kan visst tycka om, men skulle helst inte vilja. Minimalism är den perfekta musiken för den på angloamerikansk pop- och subkultur uppfödda kulturjournalisten och musikkritikern, som läser the Wire men vare sig partitur eller tyska. Minimalismen har gått från att vara alternativ till att bli institutionaliserad, menar Wallrup. Man kan också hävda att minimalismen, från att med rötterna i icke-europeiska strukturer och lyssningssätt enligt McClary varit del av den postkoloniala revolutionen, nu helt inlemmats i en fullskalig populärkulturell neoimperalism.

Brice Pauset Exercices du Silence på Staatsoper, Berlin.

Igår såg jag den nya sceniska uppsättningen av Brice Pausets monodram Exercices du Silence på Staatsoper/Schiller Theater i Berlin. Recensionen går att läsa på Nutida Musiks webbtidning.

Intressant intervju med Sven-Åke Johansson.

Den absolut bästa intervjun jag läst med Sven-Åke Johansson finns i ett litet häfte med konsertaffischer, Plakate 1968-2003. Thomas Groetz är den påläste intervjuaren som tar oss med på en intressant läsning om allt från estetik till hårda fakta om vilka som spelade var och när och influenser. Från den europeiska frijazzens utbrytande från den amerikanska tvångströjan vid slutet av 60-talet till Johanssons utforskande av minimalistiska klanger i udda objekt och konceptuella konserter och ljudskulpturer från 90-talet och framåt.

Om behovet av ett nytt operahus i Stockholm.

Rasmus Fleischer ger här intressanta och viktiga perspektiv på den något ensidiga diskussionen kring behovet av ett nytt operahus i Stockholm.

Kommentar till kulturrådets beslut om tidskriftsstöd.

Idag offentliggjordes Kulturrådets beslut om tidskriftsstöd. Det har under ett drygt år debatterats livlig om att de nya förordningarna för stödet skulle medföra en inskränkning av kulturbegreppet som skulle innebära att endast konstorienterade tidskrifter skulle kunna uppbära stöd. Denna politiskt färgade diskussion – där få verkar ha läst vare sig det tidigare förslaget eller hur den nya förordningen är formulerad – har mest handlat om oron för att samhällsorienterade tidskrifter som Arena och Bang skulle kunna förlora sina stöd. Nu blev det som väntat inte så. Istället blev dessa tidskrifter och andra redan starka aktörer de verkliga vinnarna med rejält höjda stöd. Förlorarna var dem som ingen i media någonsin bryr sig om; de verkligt samhällsorienterade Kulturtidskrifterna med minoritetsanknytning. Diaspora, Kinarapport, Fjärde världen. Jag läser dem. Är det någon i kulturrådets referensgrupp som annat än pliktskyldigt skummar dem inför det årliga beslutsfattandet? Så var det med den "mångfald av röster" som kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson anser sig ge stöd åt.

Nutida Musik har varit duktiga de senaste fem åren och får nu äntligen höjt, med 75 00 till 325 000 kr. Därmed är vi med prishöjningar inräknat tillbaka på den redan för fem år sedan för låga nivån. För låg i förhållande till vad andra med mer än dubbelt så högt stöd presterar.

Kulturrådet är mycket noggranna med att det inte föreligger något jäv i samband med diskussionen om de enskilda tidskrifterna. Därför är det intressant att läsa att referensgruppens Torbjörn Elensky inte är jävig i förhållande till Ord & Bild. Var inte Elensky gästredaktör för Latinamerikanumret från november 2009? Eller räcker ett års avhållsamhet? Denna idag högst medelmåttiga tidskrift är i alla fall en av de verkliga vinnarna och höjer sitt bidrag med 100 000 till 700 000 kr där också Glänta parkerar. Hur som helst är det ytterst viktigt för mångfalden och det kulturella samtalet att Glänta också i fortsättningen bereds möjlighet att publicera icke-arvoderade texter och att Ord & Bild kan låta redaktionsmedlemmen Meira Ahmemulic och före detta redaktionsmedlemmen Pär Thörn få skriva av sig med jämna mellanrum.

Anders Hillborg första svenska beställningsverket av Berliner Philharmoniker.

Anders Hillborg är den första svenska tonsättare någonsin att få en beställning av Berliner Philharmoniker. Igår uruppfördes orkesterverket Cold Heat. Jag var på plats i Philharmonien och recenserar konserten på Nutida Musiks nättidning.

Nya recensioner på www.nutidamusik.com

Två nya recensioner på Nutida Musiks nättidning: Robert Henke på Färgfabriken och Lønning/Jernberg/Strandberg/Stackenäs/Mayas/Abdelnour på FRIM/Fylkingen.

Lászlo Moholy-Nagy – Art of Light på Martin Gropius Bau, Berlin.

En utställning värd att besöka om man har vägarna förbi Berlin är Lászlo Moholy-Nagy – Art of Light på Martin Gropius Bau. Moholy-Nagy var under 20- och 3o talen en pionjär inom abstrakt fotografi och film, vilket är vad utställningen fokuserar på. Moholy-Nagy undervisade vid Bauhaus, både i Weimarrepubliken och efter flytten över till USA och skrev också en mängd teoretiska texter. Han talar till exempel i teoretiskt-visionära ord möjligheten att själv kunna gravera abstrakta ljud. Om dessa möjligheter skriver han 1922: "spåren graveras av mänsklig kraft in i vaxplåten, utan något externt mekaniskt hjälpmedel, vilket sedan skapar ljudeffekter vilket i sin tur skulle innebära, utan nya instrument eller en orkester, en fundamental innovation i ljudproduktion". Utställningen pågår till 16 januari.

Nutida Musik recenserad i Tidningen Kulturen + replik av redaktionen.

Nutida Musiks senaste nummer, # 3 2010, tema röst, har också blivit recenserat i Tidningen Kulturen. Redaktionen valde att bemöta kritiken.