"Välkommen till Flandern"

"Välkommen till Flandern", affisch eras det (på flamländska) på flygplatsen i Bryssel – i Belgien, som "landet" fortfarande ligger i. Belgiens akuta kulturella-nationella kris (är det en kris?) blir direkt påtaglig. Den manifesterar sig sedan mer implicit när jag tar del av programmet till musikfestivalen TRANSIT i Leuven (15 minuter med lokaltåg västerut från flygplatsen), som jag är här för att besöka. Festivalen ligger under paraplyfestivalen Festival van Vlaanderen, som i sin tur får stöd av det flamländska kulturministeriet. Vallonien har sitt eget. För den nya musiken skapar detta en speciell situation. Flandern är betydligt mer organiserade och satsar mer resurser, vilket innebär att de syns och hörs mer. Skall man vara tonsättare och utövare av ny musik i Belgien bör man vara flamländare. Jag har framför allt de senaste två-tre åren träffat och haft kontakt med många inom den belgiska samtidsmusiken, och jag har svårt att se något missgynnande annat än det som är resultatet av denna struktur. Ett resultat är hur TRANSIT-festivalen domineras av flamländska musiker och tonsättare. Inget fel i det. Ingen reagerar på om en Malmö-festival har en stor andel i Skåne verksamma konstnärer på programmet. Bakgrunden är dock litet annorlunda här. År 2012 arrangerar Belgien ISCM World New Music Days, där festivalen är ambulerande mellan städer i Flandern och Vallonien.