"Välkommen till Flandern"

"Välkommen till Flandern", affisch eras det (på flamländska) på flygplatsen i Bryssel – i Belgien, som "landet" fortfarande ligger i. Belgiens akuta kulturella-nationella kris (är det en kris?) blir direkt påtaglig. Den manifesterar sig sedan mer implicit när jag tar del av programmet till musikfestivalen TRANSIT i Leuven (15 minuter med lokaltåg västerut från flygplatsen), som jag är här för att besöka. Festivalen ligger under paraplyfestivalen Festival van Vlaanderen, som i sin tur får stöd av det flamländska kulturministeriet. Vallonien har sitt eget. För den nya musiken skapar detta en speciell situation. Flandern är betydligt mer organiserade och satsar mer resurser, vilket innebär att de syns och hörs mer. Skall man vara tonsättare och utövare av ny musik i Belgien bör man vara flamländare. Jag har framför allt de senaste två-tre åren träffat och haft kontakt med många inom den belgiska samtidsmusiken, och jag har svårt att se något missgynnande annat än det som är resultatet av denna struktur. Ett resultat är hur TRANSIT-festivalen domineras av flamländska musiker och tonsättare. Inget fel i det. Ingen reagerar på om en Malmö-festival har en stor andel i Skåne verksamma konstnärer på programmet. Bakgrunden är dock litet annorlunda här. År 2012 arrangerar Belgien ISCM World New Music Days, där festivalen är ambulerande mellan städer i Flandern och Vallonien.

Stödmanifestation för CoMA i Växjö.

I går, lördag, ägde en viktig manifestation för den samtida konstmusiken rum. En busslast tonsättare, musiker och annat musikfolk reste tidig morgon från Stockholm till Växjö för att där sluta upp med dem som redan var på plats. En tre timmar lång konsert med bland annat Stockholms Saxofonkvartett, Pärlor för Svin och GothenburgCombo gavs på Växjö konsthall. Detta var det fria musiklivets stöd till den Växjöbaserade föreningen CoMA som av outgrundliga anledningar för alla verksamma inom den samtida musiken kommer att läggas ned under 2010. Detta är för att Musik i Syd som tidigare tillsammans med Rikskonserter stöttat centrumbildningen väljer att prioritera annat – oklart dock vad. Det är knappast en överdrift att påstå att alla verksamma inom samtidsmusiken upprörs och förundras över detta beslut. Växjö och CoMA har varit ett regionalt kraftcentrum med ett stort och brett utbud som därtill haft både nationell och internationell räckvidd. Kort efter den fantastiska framgången med arrangemanget av World New Music Days i september 2009 – en av de mest lyckade festivalerna under 2000-talet (inte minst i jämförelse med den som nyligen ägde rum i Sydney, som jag besökte – se min kommentar nedan) beslutades det om nedläggningen. Den stundande nedläggningen är ett exempel på baksidan av den nyordning som innebär att regionerna skall få mer att säga till om hur musiklivet skall organiseras och där personliga preferenser och agendor riskerar att ödelägga vad som byggts upp. I våras initierades ett upprop för stöd till CoMA, en förfrågan om hur man på Musik i Syd resonerar kring beslutet – "Varför läggs CoMA ned? – utan att något vettigt svar inkommit. Och nu denna aktion. Det är bara att hoppas att det kan leda till ett resultat. Uppenbarligen har Musiksverige en vilja – hoppas att denna hörsammas.

World New Music Days i Sydney - och annan musik.

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade bloggen. Jag hade förstås ambitionen att rapportera utförligt från World New Music Days i Sydney, där jag nu befinner mig. Men tiden har helt enkelt inte räckt till. Förutom att jag är fullt upptagen med att gå på konserter är vi mitt inne i slutspurten av ett nytt nummer av Nutida Musik. Dessutom innebär ISCM:s festival alltid så mycket utöver konsertbesök. Det är möten, bland annat med redaktionsgruppen för World New Music Magazine och så sitter jag dessutom i juryn för ISCM:s Young Composers Award, vilket vid sidan av att jag inte bör missa några konserter också innebär att jag läser en del partitur på Australian Music Centre. Jag kan inte säga att jag varit överentusiastisk över festivalen. Naturligtvis finns det ett och annat bra stycke, och australiska Ensemble Offspring, som med sina tre konserter är festivalens husensemble, har övertygat. Det skall också sägas att arrangörerna med mycket kort varsel (november 2008) beslöt att arrangera detta stora musikevent. Men programmet är generellt mycket konservativt, även om ambitionerna nog varit andra. För mig finns det vare sig något radikalt, modernt eller "öppet" i postminimalism eller pulsbaserad musik. Inte heller i att framföra musik med traditionell kammarsättning utvidgad med elgitarr. Visserligen kan denna tyngdpunkt ses som ett slags korrektiv till tidigare års festivaler där repetitiv musik varit sällsynt, men för egen del ser jag i detta urval mest vad som inte kommit att ingå. Internationellt har Australien en stark position inom experimentell musik och en sedan länge en vital undergroundscen. Inget av detta märks av på festivalen. På så sätt påminner Sydney-festivalen om den i Hong Kong år 2007. Här verkar det råda väldigt täta skott mellan "etablissemanget" och alternativmusiken. Nog kan man också se detta i ett större perspektiv. I Europa, framför allt Västeuropa, och framför allt Norden, rent av, finns ett utbyggt finansieringssystem för konsterna som man bara kan drömma om här – eller i Hong Kong/Kina för den delen. Motsvarigheten till Fylkingen i Stockholm – som ju uppbär förhållandevis stort ekonomiskt stöd – är konserter och liknande som kan äga rum varhelst det råkar finnas ett tomt utrymme. Det kan ske illegalt rent av. Dit är bara de närmsta inbjudna, av förklarliga skäl, och någon ekonomi finns det inte. Parallellt med World New Music Days i Sydney pågår det en massa annat i Sydney, Melbourne och Brisbane. Delvis oberoende och ovetande om varandra.