Stockholm-Berlinaxeln

Igår var jag och lyssnade på konsertserien Laborsonor på KuLe i Berlin. KuLe ligger är en liten scen i ett ockuperat hus i centrala Berlin och en av de 4-5 viktigaste spelplatserna för den berlinska scenen som brukar kallas Echtzeit. (Ett utförlig artikel om Echtzeit av Thomas Millroth finns i Nutida Musik # 4 2007). Dessa scener drivs av musiker och tillika eldsjälar som spelar på dörren. Här åtnjuter man inte några bidrag från vare sig kommun eller kulturråd. Detta är inte rätt ställe att hala fram presskortet. Jag var lite tidig. Jag slog mig ned i baren (fanns f ö ingen annanstans att "slå sig ned"). De första två jag pratade med visade sig båda känna svenska musiker – närmare bestämt EMS/Fylkingenkretsen – och en av dem, Andrea Neumann, är ju själv nära på ett inventarium på just EMS och Fylkingen. Sen dök den ena svensken efter den andra upp. Som bor i Berlin eller är på besök. Precis som förra gången jag var i Berlin för att lyssna på Echtzeit, vilket var för 3-4 månader sen, då på Raumschiff Citrone. Är Echtzeit-scenen det paradigmatiska exemplet på det kulturella kapitalets dragningskraft? Här finns inget att hämta varken ekonomiskt eller publikt, nätt och jämt medialt. Men det är hit man dras. Jag pratade lite med min kroatiska väninna (som för övrigt talar svenska). Hon forskar om Echtzeitscenen och menar, om jag förstod det rätt, att det finns en viss hierarki också bland de olika ställena. Laborsonor och KuLe lär visst ligga i toppen. Så där samlades vi, berlinare, inflyttade, svenskar en argentinsk gruppering, amerikaner, kroater, musiker, tonsättare, musikforskare och skribenter. Såg förresten på Facebook att Mattias P kommer ner till Berlin över nyår. Jag antar att vi lär ses. ;-)