Sonanza, Strindberg och svensk minimalism

Puh! Förutom att missat konserter för att jag har varit bortrest eller inte har haft tid känns det som jag inte gjort annat än att gått på konserter sista veckorna. Fylkingens 75-årsjubileum följdes av Sonanzas 25:e födelsedag i förrgår. Det är sällan man kan tala om publiken i "hundratals", men tror att säkert tvåhundra hade tagit sig till Nybrokajen 11. Dirigenten Jan Risberg berättade att man till jubileet ville ha dels några äldre och dels några yngre tonsättare. Publikt säkert ett smart val. På så sätt fick man en stor publik spridning över generationerna och fyllde upp den stora konsertsalen riktigt bra. Henrik Strindbergs presentation av sitt nya stycke var intressant. Han såg detta som en länk i den svenska tradition av minimalisminfluerade stycken som började med Arne Mellnäs USA-resa 1964. De verk och tonsättare Strindberg sen nämnde var ganska exakt de som jag skrev om på 90-talet, långt innan man talade om en svensk minimalism. Strindbergs Tidslinje tycker jag är ett av hans mest typiska verk i denna tredje generationens minimalism (mer renodlad minimalism finner man i t ex Hustle'n Bustle från mitten av 80-talet). Strindberg var en av de "äldre" tonsättarna. Dessutom bjöds det på flera uruppföranden av några 70-talister. Jag återkommer med en recension på www.nutidamusik.se