Rumänskt på Nybrokajen 11

Tillbaka till Stockholm och direkt iväg till Nybrokajen 11 för att höra Pärlor för svin spela bland annat ny rumänsk musik. Det var en bra konsert: Henrik Strindbergs Lågmälda göranden, ett egenartat stycke av kanadensaren Claude Vivier, och ett nytt fint av Pär Lindgren, Soirée de Noël. Några av de rumänska styckena var i ärlighetens namn däremot inte så roliga. Det jag var mest nyfiken på var Diana Rotarus nya stycke, Tremurcuttremur. Jag har hört Rotarus musik live några gånger tidigare, bland annat i Vilnius förra veckan där hennes konsert för saxofon och orkester Shakti kammade hem segern i ISCM-IAMIC Young Composer Award. Saxofonkonserten inleddes lysande med intressanta klangbehandlingar för att senare kännas lite ostrukturerad och lös i konturerna. Men kanske beror det delvis på att den saxofonist som framförde stycket i Vilnius fick hoppa in med kort varsel och lär (vet faktiskt inte exakt hur det förhåller sig) ha improviserat lite vissa stunder. Detta var faktiskt bättre! Stycket var en uppvisning i koncentration. Små enkla pilsnabba rörelser kombinerat med flageolettanstruken tonbild och en koncentration i formen. Klangen är verkligen Diana Rotarus signum och däri ligger släktskapet med hennes mor Doina Rotaru vars klanger ligger både rumänsk och annan folkmusik nära. Doina Rotaru tycker jag är en av de absolut främsta rumänska tonättarna (det är jag inte ensam om att tycka), och dottern Diana förutspås även hon en lysande framtid.