Sverige och Swedbank

Jag är övertygad om att anledningen till Ensemble Cantus misslyckande handlar om att ensemblne är så odemokratiskt styrd. De kanske inte tycker illa om Berislav Sipus, men som ensembleslav känner man kanske ingen direkt entusiasm. Jämför bara det med svenska ensembler som KararensembleN, Gagegoo! för att inte tala om Pärlor för svin. Där får alla medlemmar säga sitt – har jag fått för mig. Apropå den Svenska Modellen: I går firade Sverige nya triumfer med en konsert med Magnus Andersson som bland annat spelade Christopher Anthins Playmaster – märkligt att se stycket framföras av någon annan än Mårten Falk. Nu börjar det dra ihop sig för röstning till exekutiva kommittén. Jag fick höra att de engelska kandidaterna (Irland, USA, Kanada) är spända på hur den nordiska falangen kommer att rösta och om de har snackat ihop sig. Det har de, kan jag säga. De har också bestämt sig vem av de engelska de ska stödja: Kanada. Vid frukost fick jag frågan av en tysk journalist hur det kommer sig att ISCM har valt ut så många svenska verk. Jag sitter faktiskt inne med svaret. När jag var i Vilnius under Jauna Muzika i april fick jag reda på att man fått in väldigt många "konvensionella" verk som inte hade beaktat festivaltemat. Men de svenska förslagen låg just "in-between". Samma journalist undrade om huvudsponsorn Swedbank kunde ha något att göra med den höga andelen svenska verk. Det trodde jag såklart inte, men man vet aldrig ...