Spor-festivalen i Århus: musikteater och Neue Volaksolisten Stuttgart

I går var det en helkväll med ny musikteater i den underbara lilla träbyggnaden Helsingør teater i Århus Gamle By. Bland annat fick vi höra "mikrooperan" Triumph av Niels Rønsholdt (musik) och Signe Klejs (bild). I tre korta episoder undersöktes i bild och ljud i form utifrån ett piskrapp och dess förhållande till både smärta och njutning. Det var en fantastisk fin "idéteater" som i sin konceptuella utformning överskred musikens förmåga att ofta ta över ett. Del i detta hade också de fantastiska musikerna i ensemblen Figura och inte minst den i 20 minuter stönande Signe Asmussen. Det klangliga hölls ihop och blev mångtydigt och på så sätt fick det ett egenvärde. Tidigare samma dag gav Neue Vokalsolisten Stuttgart ett långt program i samma teater. Kvaliteten på verken var blandad, måste jag säga, men mycket var bra. Jag tyckte mycket m Luca Ronchettis barbershopblinkning (?) Coins and Crosses och Jennifer Walshes korta stycke Paddy Reilly Runs with the Devil där sångarna lyssnandes på iPods och walkmans och visuellt och klangligt uttryckte fragment av vad som – också av titeln att döma – borde vara en upphackad Van Halen-låt. Riktigt gripen blev jag av det första stycket, Love Songs av Claude Vivier. Vivier använder en mängd olika vokala tekniker, men låter dessa inte komma i vägen och störa varandra. Det vi fick höra var en 20-25 minuter lång uppvisning i vokal subtilitet och nyansrikedom som berättade episoder ur kärlekens väsen. Lysande.