José Antonio Abreu får Polarpriset.

Att José Antonio Abreu får Poloarpriset i kategorin klassisk musik är också ett utmärkt val. Annars tycker jag att man i denna kategori har svängt litet under åren och man verkar gått efter väldigt olika kriterier. Medan populärmusiken fått sina pristagare i stort sett efter "storleksordning", har konstmusiken gått till både västerländska och österländska traditioner, till tonsättare och interpreter, och nu till vad som enklast kan beskrivas som en systemuppbyggare av största format. Det Abreu gjort för tusentals venezuelanska barn under decennier är svårt att mäta. Men man kan ana att insatsen är enorm. Samma gäller vad detta betytt för den klassiska musiken. Eller vad det betytt för landet i stort. Även om René Flemming, som fick priset förra året, hör till mina absoluta favoritsångerskor, sympatiserade jag inte fullt ut med valet. Vilken är hennes betydelse, på djupet? Med José Antonio Abreu är det annorlunda. Ett socialt ingenjörskap och ett konstmusikaliskt engagemang i bästa kombination. En relativ doldis (om man jämför med Stockhausen, Boulez eller Flemming) på så sätt att insatsen och det han åstadkommit – El Sistema – är större än det egna namnet. Vilket faktiskt också kan sägas gälla Peter Gabriel. Två val helt i min smak.