OSC09 på Färgfabriken

I helgen var det stor elektronisk musikfestival på Färgfabriken i Stockholm, OSC09. Med tanke på det stora utbudet av utmärkta artister och musiker från olika områden tyckte jag att det var ganska måttlig publiktillströmning. Eller, måttlig förresten. Några hundratal var det väl, och konserterna och dj-seten startade kl 19 och pågick fram till kl 3, så man löste nog av varandra rätt bra. Men ändå. Färgfabriken brukar förmå att dra en bred publik, och så var det nog denna gång också. Men säkert var biljetterna dyra. Många som dras till denna musik, ofta litet i "utkanten" är själva utövare, konstnärer alltså, och där är marginalerna ibland mindre. Eller så var det för att det trots allt fortfarande är sommar. Även om jag långt ifrån han se allt, ja endast en liten bråkdel, om jag ska vara ärlig, så gjorde festivalen ett mycket gott intryck på mig. Yoshi Akais märkligt skrapiga minimalism, byggd utifrån sina självstyrda instrument, och Disko Langsams långsamma – just det – poplåtar inlindade i spretiga men mjuka soundscapes. Att jag sen inte föll för Todd Terjes dj-set handlade nog mest om omständigheter. Dittills hade jag lyssnat på en mer alternativt hållen konstmusik. Nu blev det disco, och som sådan var det helt ok, till och med bra, eller rent av ... Äh, vet inte. Nu var inte jag där för den sakens skull. Men det var det andra som var.