Lucia Ronchetti – Der Sonne entgegen.

Den andra uppsättningen var Lucia Ronchettis Der Sonne entgegen med text av Steffi Hensel. För några år sedan intervjuade jag Ronchetti i Nutida Musik (# 2 2007) där hon berättade utförligt om sitt förhållande till den inneboende dramatiken i rösten. Detta är något hon spelar med också i detta musikteaterverk (det är fel att kalla det för opera), även om uttrycken, både de sceniska, vokala och instrumentala rör sig över en mängd stilistiska gränser. Det är också gränser som är temat för pjäsen – dels på ett konkret politiskt plan, med geopolitiska gränser där människor, de fattiga och utsatta i någon form, blir de som fastnar i gränslösa zoner, och dels på ett mer abstrakt-filosofiskt plan som rör människans identitet i ett gränslöst kosmos. Dramat gestaltades i några separata scener av olika karaktär med video, sång, tal, inspelad musik, koreografi, live-musik med Kammerensemble Neue Musik Berlin. En enkel gestaltning, mångbottnad, stilistisk bredd och inte sällan med inslag av (musikalisk) humor som man finner i kontinental musikteater i Mauricio Kagels och Luciano Berios efterföljd. Det här är både en form och uttryck som det tyvärr inte verkar finnas plats för i Sverige där musikdramatik är liktydigt med linjärt berättande opera.