Hårda tider för tidskrifter om ny konstmusik.

Nyligen fick jag årets första nummer av den norska tidskriften om ny musik, Parergon, i brevlådan. Ny redaktör är Christian Blom som låter meddela att tidningen nu kommer ut fyra gånger om året istället för med två dubbelnummer som varit standard de senaste åren. Det är glädjande. Även om ett dubbelnummer kan vara befogat emellanåt behövs det kontinuitet i vad som bör vara fora som på samma gång är fördjupande och breddande. Numret bjöd på en del intressant läsning, bland annat intervjuer med Ultima-festivalens tjänstledige chef Geir Johnson, och med årets, Lars Petter Hagen, som även är konstnärlig ledare för Nordiska musikdagar i Oslo 21-24 augusti, Happy Nordic Music Days. Aningen tunn, kanske – det gick snabbt att läsa igenom – men det verkar lovande. Det slår mig att Dansk Musiktidskrift legat nere ett år – sista numret kom ut vid ungefär denna tid i fjol. Redaktörsbyte och halvering av stödet från danska kulturrådet anger man som orsak. DMT har inte upphört, men den har omstrukturerats till att vara dels en nättidning som publicerar kontinuerligt nyheter, och dels en papperstidning, nu med Klaus Møller-Jørgensen som redaktör. Det ska bli intressant att följa tidskrifterna framöver. Tyvärr är båda tidningarna exempel på svårigheten det innebär att driva en kulturtidskrift om konstmusik – i dessa fall har handlat om svårigheten att behålla kontinuiteten. Det är väldigt mycket arbete och små ekonomiska marginaler. Många av de arbetsuppgifter som i normala fall läggs ut på professionella, redigerare, layoutare eller översättare måste man göra själv. Nyligen på Time of Music-festivalen i Viitasaari (som jag bloggade om) höll jag ett föredrag om situationen för journalistiken för ny konstmusik i Sverige (med vissa internationella utblickar). Jag kommer också att medverka i ett seminarium 21 augusti på samma tema under Nordiska Musikdagar i Oslo. Detta är ett uppenbart angeläget ämne. Med mig i den nordiska panelen har jag bland annat Per Magnusson från trionus och norska Morgonbladets Magnus Andersson, som också skriver regelbundet i Nutida Musik. Jag återkommer med rapporter.