Tidningen Kulturen om World New Music Magazine.

Tidningen Kulturen recenserade nyligen World New Music Magazine. Recensionen var ganska kritisk, om än inte helt. Huvudsakligen handlade det om att detta temanummer om ny svensk konstmusik alltför mycket handlade om presentationer av en rad ämnen och inte om en kritisk debatt: det "påminner ibland mer om public service-rapporter än artiklar om en levande sen. ... generaliserande snarare än problematiserande." Jag kan delvis förstå kritiken – men mest på så sätt att jag som skribent och redaktör ständigt tampas med dessa frågor: att göra journalistik och kritiken kring musik till kritik i en vidare (och ursprungligare, eller korrektare) mening. Därför tycker jag att Billie Lindahl har läst aningen slarvigt när hon – generaliserande – skriver att avsaknaden av en levande kritik avspeglas i World New Music Magazine. Men för all del, det är skribentens åsikt, och jag respekterar den. Recensionen blir däremot mot slutet rejält problematisk. Lindahl ställer sig bland annat frågan hur det kommer sig att musikkritiker hellre går på Springsteen-konserter än intresserar sig för ljudkonst, och tar även upp något ljudprojekt som Magasin 3 visar upp på sin hemsida som exempel på "övergivna frågor". Nu är väl kanske Magasin 3 inte någon vidare progressiv inrättning för ljudkonst, men framför allt tycker jag skribenten här gör ett grundfel som kanske återspeglas i hela texten: Det är den lättaste saken i världen att komma på ämnen som inte tas upp i till exempel en tidskrift och sen kritisera den för detta; därmed är risken stor att man bedömer den på fel grundvalar. Nåväl, läs den själva. Recensionen - och World New Music Magazine.