Happy Nordic Music Days i Oslo.

Nordic Luxury är temat för årets Nordic Music Days, som i år med anledning av sammanslagningen med festivalen Happy Days i Oslo, fått det passande prefixet Happy. Det är ett tankeväckande tema, inte minst i finanskrisens tidevarv och med den sedan länge pågående nedmonteringen(?) av välfärdssamhället. Åtminstone inledningdagen förvaltade detta tema väl, genom att fokusera på avantgardism, eller frånvaron av den, eller rörelsen bort från den, eller alternativ avantgardism. Framförandet av Bo Nilssons komplexa Drei Szenen, följt av den naivistiska sentida Arctic Air, representerade just avantgarde och rörelsen bort. M. A. Numminens tonsättning av Wittgenstein var snarare ett alternativ - den udda kombinationen av ord och ton, som han själv uttryckte det. Tyvärr har hans framträdande alldeles för mycket spex och ironi bakom sig. I en sång, den orkestrerade slowfoxen, fick man antydan av ett djup som dessa texter skulle kunna få rätt orkestrerade och seriöst framförda. Jag skulle vilja höra dem sjungas av en sval jazzsångerska. Det gavs också en paneldebatt med insprängda brottstycken av "nordiskt klingande klassiker". Bland annat diskuterades välfärdsstaten och dess betydelse för konstmusiken. En åsikt som framfördes var hur staten blivit en förutsättning för fri konst, och därmed också en garant för möjligheten till avantgardistisk konst. Men efter som "the state pays the bill" har detta i praktiken lett till ett slags skyldighet; "art for art's sake", har generellt omtolkats till "art for society's sake". En annan övergripande fråga som behandlades var den om Nordiska Musikdagars relevans. Även om festivalen, vilket också konstaterades, mest har funktionen av ett branschmöte ser jag absolut fram emot fortsättningen av en festival som med musik på allvar försöker diskutera konstmusikens plats i samhället genom så övergripande komplex som välfärdsstaten, "det nordiska" och avantgardism.