Igår kväll var jag på Nalen där Manifestpriset för oberoende skivbolag delades ut. Bland de 14 kategorierna – pop, rock, synt, folk, jazz, rytm, hiphop ... – fanns en för detta år ny kategori: konstmusik (som också benämndes experimentellt). Även om det säkert fanns många som mest var intresserad av andra pristagarna eller av banden som spelade så var jag nog en av de minst spända på att få reda på hur resultatet utföll i konstmusikkategorien – eftersom jag själv satt juryn. Segrade gjorde Anders Dahl för skivan Doorbells som kom ut tidigt i höstas på bolaget Bombaxbombax. Bolaget representerar en tydlig trend inom samtidsmusiken där man startar en egen etikett för att ge ut huvudsakligen egen musik. Bombaxbombax har hittills släppt tre cd i begränsad upplaga (165 ex). Att juryn för att kora en vinnare hade att lyssna på drygt 50-talet skivor och dvd säger något om hur vital dagens konstmusik är. Att den har en självklar plats som en kategori för ett skivbolagspris är också en bekräftelse. Är det en "smal" konstform egentligen? Nominerade till priset var också Anders Hultqvist för Traces (Ruins ...) (Chamber Sound), Pär Thörn för Schöneberg/Stammheim/Gärdet/Rågsved (Treffpunkt) och Nina de Heney, Charlotte Hug och Christian Jormin för Acoustic Electronic (LJ Records). Några av dessa inklusive Anders Dahl och skivorna från Bombaxbombax recenseras i nästa nummer av Nutida Musik.
På bilden Kristian Dahl som tar emot publikens hyllningar och brodern Anders Dahls pris. Foto: Helena Johnzon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar