Kroatisk maktfullkomlighet?

Nej, gårdagens konserter var inga höjdare. Kroatiska Cantus var som väntat. Halvtrist program och halvslappt spel. Cantus är ISCM-ensemble i år och spelade fyra juryutvalda verk. Om man bortser från det kroatiska stycket får man förmoda att de inte spelat dem tidigare. I början av september hörde jag dem under Gaudeamus-festivalen. Även där spelade de jury-verk och förmodligen för dem helt nya. De har en uppenbarligen hög omsättning och verkar vara lite av festivalslavar. "De är nog billiga i drift", sa George (Kentros) till mig. Han syftade främst på kvaliteten. George var upprörd, ja förbannad till och med efter konserten. Så oegnagerade musiker har han inte upplevt sen 80-talet. Ungefär. Det blir då lite märkligt att höra hur en ISCM-delegat, vi kan kalla denne X, vars omdöme jag brukar ha tilltro till (och som brukar vara mycket kritisk), prisade ensemblen för en annan delegat, som vi kallar Y! Är det ytterligare en aspekt av det där taktiska spelet? Jag vet att X som lovordade Cantus aspirerar på en plats i exekutiva kommittén. Fiskade han efter den Y:s röst? Vet han om att Y har något att göra med Cantus-ensemblens närvaro i Vilnius (jag vet inte, kanske är det så?)? Hur som helst har Y tidigare direkt eller indirekt engagerat ensemblen för en festival i sitt hemland – och då vore det ju fel taktik av X att kritisera ensemblen ... Kanske hatar musikerna i Cantus dirigenten Berislav Sipus, eftersom det är han som fixar jobben men också är den som bestämmer precis allt? Georges teori, och den känns inte helt omöjligt. Sipus är en "big shot" i Kroatien: Cantus, Zagreb biennalen med mera. Och nog sjutton är det hans ensemble.