Debatt om musikkritik och avslutning på generalförsamlingen

Igår medverkade jag i en paneldebatt om musikkritik. Medverkade gjorde även Reinhard Oehlschlägel från MusikTexte, Jan Topolski som driver polska tidningen Glissando samt rumänske tonsättaren Sorin Lerescu. Det blev helt misslyckat. Jag skötte mig väl i och för sig ok, dvs jag talade ganska kort och koncist och visste någorlunda vad jag ville säga. Tyvärr tog det en timma och 15 minuter innan de fyra medverkande hade presenterat sitt statement. Nu blev det därför ytterst lite tid över till själva debatten och frågor/synpunkter från publiken. Några ämnen som skymtade fram var den om hur musikkritiken och kritik i allmänhet delvis befinner sig i andra fora än de stora medierna och hur en alltmer fragmenterad, splittrad eller specialiserad musikvärld också gör det möjligt, eller kanske kräver, andra perspektiv än den traditionella musikvetarens och musikkritikerns Det är självklarheter tycker jag. Tyvärr måste man ofta i såna här sammanhang ägna lite för mycket tid till att bemöta gammaldags argument, ofta från Östeuropa, som att en kritiker måste kunna läsa noter (visserligen ingen nackdel, tycker jag) för att kunna göra de exakta analyserna och komma fram till tonsättarens intention. Ungefär som man skall lösa en ekvation med ett enda korrekt svar.

Innan presenterade jag lite kort arbetet med World New Music Magazine. Jag har tidigare enbart fått lovord för den och det var väl egentligen inget nytt som sades, varken av mig eller av generalförsamlingen. Till nästa år skall vi jobba med marknadsföring och distribution av tidningen. Och förutom ett redaktionsråd som ser ut ungefär som tidigare kommer det även finnas en svensk redaktion – namnen presenteras senare – som skall jobba med att ta fram en tidning på temat svensk musik. En riktig utmaning faktiskt. 

Det var lite uppbrottsstämning i går. Flera mottagningar och en mängd tacktal och avtackningar. Och så har ISCM:s exekutiva kommitté fått delvis nytt utseende med John Davis (Australien) och Peter Swinnen (belgiska Flandern) som president respektive vice-president; två mycket kunniga, intelligenta, vidsynta och ödmjuka människor. Jag är övertygad om att detta är det bästa valet, och det verkade alla rörande eniga om. Den med Ryssland och några gamla sovjetrepubliker utvidgade Skandinavska Alliansen lyckades få in Tapio från Finland i ex-kom. Han verkar mycket sympatisk, även om jag inte känner honom. Men jag litar ju på mina svenska kollegor! Musiken då? Fortsatt om inte alltid bra så åtminstone intressanta konserter. Som till exempel Heiner Goebbels som först triumferade i media-teaterstycket Museé des phrases där han iscensatt klassiska stråkkvartetter från 1900-talet. För att sedan fala platt till marken i en konsert för kora, traditionell sång från Västafrika och orkester. Som konsert betraktat var det banalt. Men Goebbels är naturligtvis inte så endimensionell. Detta var "kritiskt komponerande" vilket innebar att det var bristerna och glappen mellan kulturer och världsbilder som skulle exponeras. En problematik som tyvärr inte gick fram. Dagen har just börjat men det känns mest som en lång transportsträcka till det att jag tar bussen mot Tallin i kväll kl 21 för en ny transportsträcka.