Vinduet om John Cage i Norge.

Apropå Norge vill jag rekommendera litteraturtidskriften Vinduet och den avdelning om John Cage som ingår i nummer 1 2009. Lars Mørk Finborud skriver en trevlig allmän artikel om Cages textkonst och svampintresse. Därtill publicerar man också en transkription av en frågestund efter ett föredrag på Statens kunstakademie i Oslo Cage han höll i samband med sitt första, och enda, besök i Norge 1983. Här berättar han bland annat hur mycket mötet med dansare betydde för utvecklingen och bemötandet av hans musik, till exempel hur samarbetet med den nyligen avlidne Merce Cunninghm utvecklades. Det var på denna väg han kom i kontakt med pianisten David Tudor. Cage bekräftar också "ryktet" att han skulle anse Glenn Brancas musik vara "fascistisk" ... då dennes musik bygger på kraft och starka ljud och en persons oinskränkta makt. Apropå Branca publicerar Vinduet i samma nummer ett reportage om Sonic Youths gitarrist Lee Ranaldo med anledning av nya boksläpp och utställningar. Jag har för övrigt recenserat iloveyouihateyou på Magasin 3 och bloggat om Sonic Youth på Malmö konsthall. Är man särskilt intresserad av Sonic Youth-universumet kan man ju läsa reportaget. Annars inte.

Sonic Youth på Malmö konsthall

Så har jag varit på Sonic Youth på Malmö konsthall. Massor med konst, kitsch och merchandise. Det är svårt att inte hitta bra konst i detta massiva utbud. Men en bra utställning är det sannerligen inte. Den är rörig och inga försök har gjorts till kontextualisering på ett övergripande plan. Utställningen syftar i mitt tycke endast till att ytterligare markera Sonic Youth som de främsta av gränsöverskridare mellan rock, bildkonst, video, konstmusik, ljudkonst, och gud vet vad. Sonic Youth är ett band som dryper av smartness: från första stund en lagom retrokitschig aura, och nu i den position att de på detta sätt kan ställa ut en mängd konstnärer som korsat deras väg, är deras vänner, eller som de helt enkelt tycker är bra, och göra detta till sitt eget. Men de är ett utmärkt rockband.