Ulf Stenberg anklagar svenska konsertinstitutioner.

Förre EMS-chefen Ulf Stenberg anklagar i Tidningen Kulturen svenska konsertinstitutioner för att försumma ett viktigt musikarv genom att helt glömma bort ett par generationer radikala efterkrigstonsättare: Nono, Berio, Kagel, Stockhausen, Xenakis; de moderna klassikerna. Ulf Stenberg har helt rätt i sin kritik och situationen är naturligtvis mycket beklaglig. Detta är en repertoar som är mycket försummad i Sverige och det känns som om uppgiften mest bärs av vissa enskilda individer. Det senaste två åren är det främst KammarensembleN med sina klassikerkonserter som stått för den främsta insatsen. Jag har själv tagit upp ämnet, men då i ett annat sammanhang (i Nutida Musik # 2 2008). Då handlade det om hur dagstidningskritiken på senare år allt tydligare dragit ner på utlandsperspektivet genom att mest skriva om svensk musik, samtidigt som man lyft fram musik som på ett eller annat sätt har populärkulturella referenser. Den"kontinentala modernism" – äldre som ny – är mer eller mindre bortsorterad. Kan informera om att Nutida Musik i de närmsta numren kommer med rejäla block om bland andra Mauricio Kagel, Georges Aphergis och Klaus Huber. Vi sviker i alla fall inte.