Transmediale.11 i Berlin

Transmediale i Berlin är en av de mest påfrestande festivalerna. Om man har ambitioner att hinna med ett någorlunda hyfsat schema, krävs det några timmars genomgång av programmet. Tillsammans med Ars Electronica i Linz är Transmediale den kanske viktigaste festivalen för mediakonst med viss tonvikt på musik. Många konserter är också helt slutsålda. Thomas Björnsten Kristensen skriver den rejäla texten för Nutida Musik. Jag känner mig rätt nöjd med att slippa. Jag har varit på mycket men ändå missat mer. Här kommer några personliga favoriter så här långt.

Regenwald, en nytolkning av David Tudors Rainforest, med Derek Holzer och Mads Bech Paluszewski med flera. En massa metallobjekt som hänger från taket sätts i svängning av kontakthögtalare och elektronik. Ljuden som spelas kommer från livespelningar och kan skickas över från ett objekt till ett annat enligt en slumpmatris. Extended Atmosphères av Edwin van der Heide och Jan-Peter E.R. Sonntag, en annan återiscensättning av en klassiker, Ligetis Atmosphères. Här sker det i form av en ljud- och (rök-) ljusinstallation på Ungerska kulturcentrumet där Ligetis stycke mixats lätt och där besökaren ligger på mattor och blickar ut genom fönstret upp i skyn. Inget märkvärdigt men en noggrant och fint iscensatt lyssning. Och så fredagkvällens begivenhet som lockade säkert 1500 besökare i auditoriet på Haus der Kulturen der Weld. Först Herman Colgen med ett långt audiovisuellt stycke, INJECT, där han med utsökt förfinad teknik presenterade en metamorfos över en kropps reaktion på lång kontakt med vatten. (Till filmen hade en person vistats i vatten sex timmar under sex dagar.) Därefter Daito Manabe med gästen Ei Wada där de med ljud och elektroder fästa vid sina ansikten stimulerade rörelser som – uppenbarligen – var direkta responser på musiken. Idérikt, roligt och illustrativt på något sätt. Och just transmedialt. Men stor konst är det ju inte.