Kulturtidskriftsverige.

Som redaktör för tidningen Nutida Musik befinner jag mig enkelt uttryckt i två världar; i konstmusikvärlden och i kulturtidskriftsvärlden. Konstmusikvärlden upplever jag, i Sverige och egentligen på de flesta håll i världen (men kanske mest i Norden) som öppen och nyfiken. Ibland kanske litet väl öppen för min smak :-) men på det stora hela positivt inkluderande, bejakande, uppfinningsrik ... Det gäller tonsättare, ljudkonstnärer, musiker, arrangörer, vissa skribenter ... Den här något tillspetsade positiva bilden kan ställas mot kulturtidskriftsvärlden. Denna präglas av slutenhet med fastlagda hierarkier och positionsbevakning, där media, myndigheter och intresseföreningar gång på gång i olika former återspeglar dessa. Om vi för enkelhetens skull bortser från media finns några aktörer som liksom "balanserar" utbudet och har för mål att verka för den mångfald som det förhållandevis stora svenska kulturtidskriftsutbudet faktiskt bidrar med. Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter (FSK) som skall jobba aktivt för tidskrifternas bland annat ekonomiska intressen och för att synliggöra dess medlemmar. Vidare finns de så kallade tidskriftsverkstäderna (i Stockholm, Malmö och Göteborg) där tidskrifterna har möjlighet att mötas, utveckla samarbete och där man också emellanåt arrangerar debatter och seminarier. Och så spelar ju Kulturrådet en mycket aktiv roll genom sitt kulturtidskriftsstöd som många tidskrifter uppbär; ett stöd som på det stora hela skall verka för en bred flora på kulturområdet. Det finns goda förutsättningar för en pluralism. Men när det blir debatt, för det blir det ibland, då säger alla ungefär samma sak. I slutet av april ordnade tidskriftsverkstan i Stockholm en stor debatt om kulturtidskrifter. Jag satt i en av tre paneler som hade en timma var att dryfta angelägenheter. Det var en ganska god uppslutning av tidskriftspersoner, ändå var diskussionen märkligt endimensionell. Som så ofta konstaterades att det är viktigt med kulturtidskrifter, mångfald och så vidare. Men de namn som räknades upp när det gavs exempel var de gamla vanliga – hur viktiga Glänta, Bang, Arena är för "samhällsdebatten" och vilket avbräck det skulle bli om dessa försvann som en följd av Alliansens förslag att snäva in kulturtidskriftsbegreppet. Tidskrifter som däremot aldrig nämns i något sammanhang är Latinamerika, Diaspora/Dijaspora, Fjärde världen, Kina-rapport; dessa är betydligt mer hotade av nedläggning, men dessa är det ingen som bryr sig om. Men bland tidskrifterna finns inte bara fastlagda hierarkier utan också kotterier, och hör man till en inre krets så håller man varandra om ryggen och det blir rundgång i referensbanken. Igår var det en debatt om kulturtidskrifter i Almedalen. "Behövs kulturtidskrifterna för samhällsdebatten?", lydde temat. Som om någon skulle påstå något annat. Inbjudna var Rakel Chukri, Sydsvenskans kulturchef, Gunilla Kindstrand, ordförande för Kulturrådets referensgrupp för tidskrifter, Henrik Toremark, stabchef för kulturdepartementet, Mats Wiklund, redaktör på Axess samt Pär Wirtén som är före detta chefredaktör för Arena. Notera före detta! Jag var i kontakt med kulturrådet med anledning av denna debatt och påpekade att jag tyckte att det var märkligt att inga mindre tidskrifter, eller konstorienterade var representerade (föreslog dock inte vare sig mig själv eller någon representant från Nutida Musik). Hon jag var i kontakt med erkände utan omsvep att de borde haft med någon representant för en tidning vars stöd riskerar att försvinna. Wirtén var inbjuden eftersom han i en debatt arrangerad av FSK under bokmässan i Göteborg 2009 representerade de mindre tidskrifterna – vilket är synnerligen märkligt då han dels inte längre är redaktör för en tidskrift, och dels tidigare jobbade med Arena som i sammanhanget knappast kan betraktas som liten. Men så funkar det. Total rundgång. Man skulle kunna förvänta sig att FSK respektive Kulturrådet på sina håll kunde jobba bättre för en kulturell mångfald bland kulturtidskrifterna. I alla fall inte slappt återspegla de hierarkier och maktstrukturer som redan finns.